Det värsta som finns är nedräkningen till sommarsemester. Värre kaos finns inte. Alla surdegar som blivit liggande ska magiskt åtgärdas inför semester, och de som drabbas är den personal som gått och väntat på att någon annan i ledet skulle ha levererat arbetet för X antal månader sedan. Dessutom ska vissa ta ledigt utanför sommarsemester när allt är kaos, då de ska på skolavslutningar och studenter. Förutom att det så råder personalbrist sedan fem år och sommarvikarier har inte funnits att tillgå de senaste 25 åren. Utöver detta är det FORTFARANDE PANDEMI men inga restriktioner gäller. Folk smittar ner varandra på jobbet i en ond cirkel och blir sjukskrivna efter att gått och hostat på jobbet i en vecka.
Några gånger per vecka beklagar jag mig också ljudligt på jobbet över att jobbet inte blir utfört korrekt då alla chefer blivit utbytta utan kännedom om arbetsplatsen och jobbet, samt att de få i personal som finns är nyanställd och utan erfarenhet som dumpats utan upplärning. Och i den bedömningen får jag inte ens mothugg eller får höra att jag överdriver. Folk är på bristningsgränsen, gråtfärdiga. Jag, då? Jag är halvfinne. Jag exploderar och säger sanningar som etsar sig fast i generationer. Nå, men jag är skyddsombud och medarbetare. Allt jag säger vill jag ha till protokollet. Oavsett om det officiellt finns ett protokoll eller ej.
Ytterligare två veckor ska jag arbeta innan det blir typ sju veckor av ösregn, blåst och kyla. Svensk sommar. Och förhoppningsvis lite återhämtning.