Kategori: Dagens

Inledningsvis gick det ju bra med det där att återupptag bloggandet. Sommar och semester. Tiden och lugnet fanns där. Men responsen uteblev och jag tappade intresset.

Jag testade att vara på jobbet en dag utan munskydd. Redan efter femton timmar kände jag att något hände i lungorna, med andningen. Lufthunger. Precis samma situation uppstod när jag var inlagd på sjukhus för ett år sedan och man inte skyddade mig från smitta (utsatt både av medpatienter och personal) trots att det var medicinskt viktigt och nödvändigt att skydda mig. Att man ignorerade det då berodde på att man inte tar hänsyn till medicinska risker inom sjukvården när det är ont om både personal och vårdplatser. Går det så går det. Händer nåt så är det inge som straffas för det. Men samma andningsbesvär fick jag för ett år sedan. Varför? Förutom att jag medicinskt är sårbar utan immunförsvar och vaccinationer, så tål jag inte friska människor efter tre års skyddsisolering. Jag tål inte ”ofarlig” flora.

Efter fem veckor sökte jag vård för andningsbesvären då de inte gav med sig. Men man upptäckte inget att åtgärda gällande andningen, ingen medicinering, inga råd mer än att ignorera dem. Däremot så råkade man upptäcka något annat. Ett blodtryck på 291/120. För ett år sedan låg det på 135/80. Så det blev akut utredning under en halvdag och varför jag fått så extremt högt blodtryck, vet man inte. Jag blev insatt på halv dos blodtryckssänkande (inte ”vanlig” blodtryckssänkande då jag inte får ta det p.g.a. min ms-medicinering då jag av kombinationen kan få hjärtstillestånd). Under en månad ska jag stå på den halva dosen då man inte vill chocka kroppen med att sänka blodtrycket för mycket på ett bräde. Då blir man bara yr, trött och svimmar hit och dit. Så blodtrycket på halv dosering är fortfarande för högt på 125/95. Undertrycket bör ligga på 70-80. Men jag märker inte att jag haft eller har högt blodtryck. Däremot så har jag inte lika mycket med migrän nu när jag medicinerar mot blodtrycket. Och andningen är nästan normalt igen. Kanske det också kan bero på att trycket i lungcirkulationen var högre med högt blodtryck. Men tveksamt antagande då jag för ett år sedan inte hade högt blodtryck när jag hade andningsbesvären.

Det som också är lite annorlunda i höst jämfört med senaste… fyra åren, är att jag nu är på jobbet fysiskt typ 80 % av arbetstiden och resterande på distans hemifrån. Det känns i kroppen att flänga så här efter distansarbete hemma och skyddsisolering i nästan fyra år. Jag hade kunnat fortsätta hemifrån halvtid men det ville jag inte, eftersom jag har så extremt många arbetsmöten. Hybridmöten där några sitter i en konferenslokal och några sitter på distans hemma, är värdelöst. Man hör och uppfattar inte varandra. Antingen får det vara på distans för alla eller att alla är på plats i en lokal. Därför behöver jag vara på jobbet fysiskt nu när alla andra är vaccinerade och har möten utan skydd eller distans. Förutom att jag måste vara minst 2 meter ifrån alla och fortfarande ha munskydd. Det är jobbigt, men jag har inget val. Lite upprörande är att jag konstant av medarbetare som är vårdpersonal hånar mig då ”att bli infekterad med virus är ju inte längre något farligt”. Säger de med normal immunsystem och fungerande vaccinationer. Trots att de vet att jag inte ingår i den majoriteten. Alltså. Denna arrogans jag möts av…

Så, det var en liten uppdatering och rapport av läget. Det är som vanligt, det är mycket. 11½ år till pension.

Jag försöker mig på att pinga Bloggportalen. Det var visst ett antal år sedan? Ser att jag hos dem har ID-nr 190. Det måste betyda att jag varit med ett tag.

Semestern är nu inledd. Samtidigt som jag stämplade ut från jobbet i dag, fick jag ett mejl där man önskade omfattande uttag och sammanställning av statistik. Som den workaholic jag är, så fullständigt struntade jag i mejlet. För jag har semester och kommer jobba en hel del extra under semestern ändå, men aldrig att jag kommer vara andra behjälplig då. Det jag ”tvingas” jobba extra i sommar är deadlines jag har och där jag inte kan bli ersatt av någon annan. Att komma med ”krav” om statistik (som inte är mitt jobb men ingen annan förstår) mitt i sommaren är direkt oförskämt. Mejlet innehöll heller ingen information om när man önskade statistiken. Eller att jag inte behövde göra det akut eller i sommar. Bara ett krav. Jag har redan ignorerat andra jobbmejl i förra veckan med motiveringen att jag har tillräckligt mycket som behöver avverkas innan min semester börjar. Och nu har den påbörjats. Vill man ha min hjälp får man ringa. Mejl ignorerar jag i några månader eller tills man ringer mig. Det är så jag sållar i arbetsuppgifterna där alla sliter och drar i mig. Det är bekvämt att kontakta mig. För jag kan lösa allt. Det betyder inte att jag vill eller ska lösa allt åt alla. Det är slött kontakta mig.

Semester för mig innebär projekt, sånt jag inte hunnit/orkat åtgärda när jag jobbat. Sommarens semesterprojekt är, förutom att jag behöver planta om några krukväxter, att gå igenom fyra 4 av 7 garderober där det råder kaos. Jag vet inte ens vad jag har för oanvända men användbara klädesplagg där. Min vikt är alltid ett problem. Jag har otroligt mycket kläder i enormt många olika storlekar. Det är väl ekonomiskt av mig att spara eftersom jag över tid pendlar så mycket fram och tillbaka i vikt, men saker och ting blir faktiskt omoderna för alltid också. Jag behöver röja. Så kan jag fylla på med lite nytt. Det är tråkigt att utrymmen alltid är begränsade. Alla människor borde med stigande ålder få uppgraderade boendeformer med mer utrymme men till oförändrad kostnad. Så man slapp kasta och sortera saker.

Tusan! Nu hör jag Springsteen på Ullevi. Lösryckt, diffust, brötigt. Det verkar inte vara gynnsam vindriktning. Skönt. Hoppas jag inte störs för mycket då jag vill lägga mig nu och i lugn och ro titta på IG-reels.

Det märks att blogg inte är ett forum någon använder sig av längre. Enligt statistiken är jag den enda sedan flera år som besöker sidan. Det finns inga besökare. Förutom att jag är hopplöst omodern och inte genererar trafik, så är jag inte influencer med köpta inlägg (reklam) och jag länkar/taggar igen. För det finns ingen anledning att sälja sig så och det är samtidigt skönt att gå under radarn även om det är trist att lägga ner tid på att skriva när ingen läser. Inte ens på Twitter har jag några följare/läsare. Ändå har jag relativt aktiv både i blogg och på Twitter. Men jag är omodern och utnyttjar inte media som en professionell jaga-likes-kåt mediahora.

Sedan har vi Instagram. Jag gillar inte använda mig av Instagram och senaste 3-4 åren har jag knappt publicerat något där p.g.a. alla dickpics i inkorgen och den stalking dessa också genererar. Jag måste säga att jag möter mer hat och hot på Instagram än någon annanstans, Facebook inkluderat. Ändå ”måste” jag vara på IG som en obligatorisk närvaro ur perspektivet att jag är med i den internationella skäggklubben där alla kommunikation sker över IG (förutom att vi har egna chattrum på Line som också är obligatoriskt). Jag skulle kunna låsa IG, men då begränsar man kommunikationen med skäggklubben även om många efter en tid väljer att låsa IG. Nu har jag inte så himla många följare på IG, och det beror säkerligen på att jag inte publicerar så mycket bilder i tid och otid. Jag är redan överexponerad där med skägget ur olika synvinklar och med olika längd fram och tillbaka. Och där det gått från mörkblont till nästintill vitt. Inte heller på IG är jag särskilt populär, har aldrig varit oavsett hur mycket jag publicerat.

Det jag saknar är interaktionen med andra. Personliga bloggar var bästa sättet finna likasinnade. Men 20 år har gått sedan det var någorlunda populärt och redan då var det på utdöende. Jag som är en väldigt online-personlighet har ingen social interaktion utanför nätet, och då inte ”ses” på de olika plattformarna känns så där. Att vara aktiv men osynlig gör att jag ifrågasätter varför jag måste vara på nätet alls?

Egentligen skulle detta inlägg handlat om något helt annat, även om det kanske är inom samma sfär trots allt. Jag tycker utvecklingen är tråkig där webbläsare och program inte längre primärt anpassas efter datorer. Allt ska vara mobilanpassat till minimala skärmar och touchscreen. I hate it! Plottrigt. Och besöker man en webbplats på en dator, så finns ingen överblick att få. Innehållet håller inte ihop längre då det bara är i mobilversionenerna det trycks ihop. Hur vore det om man också anpassade till datorers bildskärmar och upplösning? Det är fortfarande lättare att uträtta något praktiskt vid en dator jämför med en mobiltelefon även om det i praktiken inte är användarvänligt med mobiltelefon. Riktigt fysiskt tangentbord är att föredra.

Jag arbetar helst vid en dator/terminal. I praktiken gör jag det endast privat när jag bloggar och när jag betalar räkningar. Båda sakerna går göra på mobiltelefon men då har man inte full kontroll och överblick, samt att det är otroligt tidskrävande i jämförelse.

Om utvecklingen gått så snabbt från privat dator/internetuppkoppling, till att allting hamnar i mobiltelefoner… Vad är nästa steg i den tekniska utvecklingen och vad ska ersätta detta? Bättre eller sämre? Ska det vara enkelt och tidsbesparande, så är det alltid anpassat för ungdomen. Så över tid hamnar vi som åldras längre och längre bak i den tekniska utvecklingen. Det vara en naturlag. Vi blir äldre, långsammare, mindre kognitiva och vi kommer att hånas. Hur alerta vi än försöker vara, så kommer vi överges av den tekniska utvecklingen. AI kommer inte lösa ett skit.

Helgdagar finner jag alltid tråkiga då de är begränsande. Eftersom jag aldrig har anledning att fira och inte har familj/vänner, så blir det extra tyst en helgdag. Jag tycker det är skönt att inte träffa folk, för jag värdesätter verkligen lugn och ro, samt även stillhet och tystnad. Men tystnaden en helgdag är annorlunda. Det finns inga ljud utifrån som tränger in. Inte ens under pandemirestriktioner var det så här tyst. Om inte annat så fanns ”essentials”, det vill säga personer som var tvungna att utföra samhällsfunktioner.

Helg innebär också krystad nyhetsrapportering. Ändå upphör inte omvärlden existera utanför Sverige bara för att vi har helgdagar under midsommar. Det enda som händer i Sverige i dag är att Springsteen ska ha konsert på Ullevi. Men inte ens därifrån hör jag något. Åtminstone inte förrän konserten drar igång, för det hör jag hemma om jag har något fönster på glänt. Till och med sång med ord kan jag urskilja om vinden är gynnsam. Så pass nära Ullevi bor jag.

Midsommar. Ja, jag vet inte. Dagen lär passera oavsett vad jag gör. Jag som alltid har radio på undviker det en dag som denna. Patetisk nationalistisk musik på svenska där sommaren hyllas som något märkvärdigt och nostalgiskt fint. Lite som frenologi när det begav sig.

Böjar bli tröttsamt med sommar.

Om bojkott av varor egentligen hjälper eller är befogat, är svårt att säga. Jag förstår varför man gör det, men det skadar nog inte nämnvärt ekonomiskt även om anseendet kanske tar lite stryk tillfälligt. Förstår vi hur mycket Marabou är inblandat produktmässigt i det vi köper? Nu är jag ingen storkonsument, men har en guilty pleasure som jag kommer fortsätta med tills det är tomt i varuhyllorna. Never stop.

Däremot minns jag en annan handelsbojkott som var lite jobbigare. Alla åren då vi tvingades köpa av ur begränsat utbud av apelsinjuice. I stort sett fanns det bara Bravo att tillgå. Väldigt sött. Väldigt dyrt. När vi hävde bojkotten efter apartheidregimen i Sydafrika, fick vi ett större utbud av apelsinjuice när vi åter började köpa apelsiner därifrån.

Dagens ögonbrynshöjare måste vara att EU beslutat att exkludera Q från hbtqi. Av ideologiska skäl går inte alla medlemsländer med på att inkludera queer. Märkligt. Hur kan man plocka ut just queer? Nå, men vi är fortfarande en regnbågsfamilj oavsett vad olika länders justitieministrar säger. Även om Sverige inte inkluderade Q förrän 2012, och Sverige måste följa EU-beslut, så har jag en känsla av att man inte kan backa bandet utan att åter införa straffarbete (minst). Men det är så här vi förlorar rättigheter. Försvarar vi inte Q så försvinner snart H, B, T, I och + också. Vunnen mark kan återtas av andra krafter om vi inte är vaksamma. Det pågår ständigt ett anfallskrig mot hbtqi.