Nile

Ännu en dag jag inte kan redogöra för. När jag inte har arbetsdag, sover jag till kl. 07.00. Det är då dags att gå upp och ta morgonmedicinen. Sedan händer ingenting förrän jag gör morgontoalett, som märkligt nog inte sker förrän efter kl. 15.00. Jag vet inte vad som händer under dessa åtta timmar. Förmodligen fastnar jag framför tv, dator eller mobiltelefon. Det är verkligen ett slöseri med tid, för jag kommer inte ihåg att jag utfört något konkret av betydelse. Tv är att följa nyhetsutvecklingen under dagen, så det är ett sätt att hålla sig ajour. Dator och mobil är mer av social karaktär, men bara nonsens och dravel. Samtidigt så har jag inga planer för min semester, så inget får stå tillbaka när jag slösar med tiden. Men första semesterveckan är alltid grav passivitet. Det är då luften går ur mig. Nästa vecka lär jag vara otålig och energisk om det inte är för varmt.

Skönt att det är tyst från jobbet. Var bara de två första dagarna där man inte riktigt respekterade eller accepterade att jag gått på semester. På måndag kommer första periodens semesterfirare tillbaka, så frågan är om jag kontaktas då. Funderar att smyga in på jobbet på söndag för att vattna mina krukväxter. Får se. Krukväxterna är inget måste. Känns fortfarande väldigt provisoriskt med mitt arbetsrum som jag nu haft i drygt ett år. Det senaste jag hört är att pengarna är slut, finns inga för den planerade ombyggnaden som jag kommer kastas ut för, så minst ett år till får jag stanna kvar. Samtidigt har jag hört att ombyggnationen kan påbörjas precis när som helst utan förvarning. Att jag hör olika bud beror på att 1) sådana här byggprojekt är på löpande räkning och avtalad sedan flera år, vi kan inte bryta och har redan budgeterat, och 2) att vi verkligen inte har några pengar. Vem som har rätt återstår att se. Trött på flytta runt och då är krukväxterna inget måste.

Äntligen fick jag gå på semester i måndags. Strulet fortsätter på jobbet och jag har trots semester fortfarande lite koll på läget och kan göra brandkårsutryckning om det behövs. Märkligt nog så kan jag släppa jobbet ändå och slappna av. Som det ser ut nu måste jag arbeta fyra timmar min tredje semestervecka för att fakturera då där är deadline varje månad oavsett om jag är på jobbet eller inte. Nej, ingen annan kan göra jobbet då det bara jag är som är betrodd med de två behörigheter som krävs i olika datasystem. Plus att endast jag kan det där med sjukdomsklassificering och koppling till ekonomi.

Jag har på mindre än en månad sett alla 158 avsnitten av Gilmore Girls. Känns väldigt skönt att inte följa någon tv-serie just nu, inte göra några maraton. Det ger mig lite mer tid framför datorn som jag försummat gravt sedan jag hade semester senast för ett år sedan. Min dator börjar bli till åren och jag funderar på om det är dags för en ny, men det verkar inte så. Förr fick man nästan byta dator regelbundet på grund av nya Windows-versioner. Däremot så behöver jag ny mobiltelefon igen, men tycker inte det är värt pengarna. Känns inte rimligt att en mobiltelefon är fem gånger dyrare än en dator. Problemet med iPhone är att det inte går ha externt utökat minne och att operativsystemet och batteriets hållbarhet inte är det bästa. Ett fåtal appar som tar död på iPhone. Det jag inte förstår riktigt är varför appar växer i storlek och så sällan innehåller möjligheten att radera cach och annat som tynger. Android gillar jag inte alls även om prestandan är bättre på alla sätt. Android begränsar på andra sätt och iPhone är enklare samt har bättre sammankoppling med andra externa enheter.

Nej, jag har fortfarande inga planer för min semester. Jag har bokat hotell åt ömma modern med sambo som kommer lite senare i sommar. Och jag ska på miniskäggträff när norsk broder blir svensk broder. Och jag kommer nog ändå åka in till jobbet under semestern. Inte för att arbeta, utan för att vattna mina krukväxter. Ingen har behörighet ta sig in där mer än jag och två kollegor (som har semester samtidigt som jag). Tidigare år har jag haft ersättare för bevattning, men den kollegan är sjukskriven/har semester samt saknar nyckel.

Det som är lite förvånande är värmen. De senaste tre månaderna har jag haft 25-32 grader varmt dagligen, förutom kanske 2-3 dagar då det regnat. Ändå lider jag inte av värmen trots MS. Tidigare år har varit hemska. En möjlig anledning kan vara att jag har ny MS-medicinering (?) och att jag kan öppna upp/vädra bättre sedan jag fick inglasad balkong och blev av med kisseslampan (som jag givetvis fortfarande saknar). En fördel har också varit att jag på jobbet kunnat fly värmen då där är svinkallt och stark ventilation.

Nu börjar det bli mörkt tidigt om kvällen. På det viset känns det lite trist att gå på semester när det redan vänt mot mörkare årstid. Problemen på jobbet har gjort att jag fokuserat så hårt på det, att jag åter missat växlingen från vår till sommar och nu är hösten snart här. Okej, sista semesterperioden börjar inte förrän nästa vecka, men sedan är det höst på allvar.

När den här hemsidan skapades för evigheter sedan, så hade jag mer än bara en nätdagbok. Jag hade flera delsidor med olika teman. För att göra det enklare för mig själv, så hade jag min nätdagbok under subdomän. Men nätdagboken blev en blogg och jag tröttnade på att ha en hemsida med spretande innehåll. Därför fick bloggen ersätta hela min hemsida och hamnade i toppen på huvuddomänen. Detta har gällt fram tills för ett par veckor sedan.

Subdomänen är nu återaktiverad (temporärt?) då bloggen som låg på huvuddomänen fått skadlig kod och webbhotellet spärrat hela bloggen. När de tittade närmare på min källkod på webbhotellet, så visade det sig att bloggen blivit hackad redan 2016. Därmed finns ingen aktuell användbar backup för bloggen, utan den är raderad av webbhotellet. Själv har jag min blogg 1999-2017 sparad som PDF, men sista året har jag ingen kopia av. Så det är bara att börja om från början. Eller fortsätta som om ingenting hänt. Jag tror på det sistnämnda. Frågan är om jag ska låta ”nya” bloggen ligga kvar på subdomän eller flytta den till huvddomän. Just nu känner jag inte för att lägga någon tid på detta, utan jag stannar här på subdomänen tills jag meddelar annat.

Surt? Ja, jo, kanske. Min tilltro till webhotellet har fått sig en törn. Annars bryr jag mig inte så mycket då min blogg är färskvara till innehållet. När jag väl skrivit av mig något, så är det passerat och ointressant.