Om de ljuger eller är aningslösa har ingen betydelse. Jag avskyr när meteorologerna har fel i sina ”spådomar”. Det kan omöjligt vara en vetenskap det de håller på med. Och vilken källa är mest tillförlitlig mer än ”här och nu – tittar ut”?

Kl. 08.00-08.59

Mobilapp Väder: Halvklart, uppehåll

SMHI: Halvklart, uppehåll

YR: Mulet, max 0,1 mm regn

Verkligheten: Ösregn!

Kl. 09.00-09.58

Mobilapp Väder: Mulet, uppehåll

SMHI: Halvklart, uppehåll

YR: Halvklart, max 0,1 mm regn

Verkligheten: Ösregn!

Kl. 10.00-10.59

Mobilapp Väder: Lätt regn

SMHI: Halvklart, uppehåll

YR: Halvklart, uppehåll

Verkligheten: Ösregn och rejäl åska!

Kl. 11.00-11.59

Mobilapp Väder: Regn

SMHI: Mulet, uppehåll

YR: Halvklart, uppehåll

Verkligheten: Ösregn och rejäl åska!

Kl. 12.00-12.59

Mobilapp Väder: Regn

SMHI: Mulet, uppehåll

YR: Mulet, uppehåll

Verkligheten: Solsken från klarblå himmel!

Ingen höll för det de lovat. Själv har jag suttit inlåst på jobbet i dag.

Det är svårt förstå varför jag aldrig lär mig. Självklart kommer jag alltid vara jagad både på och utanför jobbet av människor i nöd. Det är så jag får se på det. Folk är i nöd när de kontaktar mig om det så handlar om att de söker upp mig för att fråga hur man kokar vatten med en vattenkokare.

Är jag hjälpsam? Ja, tills jag får ett utbrott. Jag fick en minivariant i går (fick ingen att gråta) där jag bara blev väldigt bestämd och skarp i rösten. Det lutade nämligen åt att jag behövde bryta min semestervecka (nästa vecka) för att hjälpa flytta sidor inom ett Powerpointdokument. Visst, jag kan Office, men har aldrig gått någon utbildning (annat än Excel) då alla förväntas kunnat något som från början var standard i alla PC. Mitt svar var att vända sig till *kollega* som inget har att göra och som efterfrågat arbetsuppgifter. Men det vågar man inte, ”för hon verkar ha så mycket att göra”. I motsats till mig?! Jag var stenhård.

När det gäller den här bloggen är jag lite skeptisk. För ett par dagar sedan låg den nere i mer än ett dygn utan känd anledning. Webbhotellet känns väldigt skakigt. En gång i tiden körde jag med databaskopiering som en säkerhetsåtgärd, och det är vad de förväntar sig i stor utsträckning trots att de får tusentalskronor för att stå för säkerhetskopieringen. Det fungerar inte. De sparar inget. Jo, möjligen att man kan få hjälp som går ut på att de säger ”vi verkar inte ha sparat uppgifterna” efter att man betalat ännu mer till dem. Och jag kan inte längre säkerhetskopiera då man ständigt ändrar på min behörighet. Nå, men jag sparar (oftast) bloggen genom att spara till pdf. Förutom sista året då, eftersom jag inte längre sitter vid dator privat. Datorn är något jag brukar starta under min semester. Som jag alltså inte riktigt haft.

Fredag = städdag.

Huvudsemestern är förbi. Under hela måndagen fick jag arbeta ostört. Det var först tisdag som kollegorna upptäckte min återkomst. Fem timmar fick jag ägna åt att besvara frågor. Det fortfarande mig lika obegripligt varför man vänder sig till mig. Frågorna rör enbart deras egna arbetsuppgifter och är inget som inkluderar eller berör mig. Ändå verkar jag vara källan till kunskap.

Det är riktigt skönt vara tillbaka på jobbet officiellt. Det är arbetsrutinerna jag saknar. Rutinen av att ha en rutin. Arbetsbördan och innehållet är inget jag saknar, utan det är själva den strukturerade vardagen jag saknar.

Kollegan påminde mig åter i dag om den annalkande pensionen vid årsskiftet. Kollegan är den enda som förstår helheten och som kan vissa av mina arbetsuppgifter. Därför blir jag lite oroad då ingen plan finns. Och jag vet inte om jag för ta tillbaka vissa uppgifter vid årsskiftet. Alla arbetsuppgifter som finns har jag någon gång under de gångna 18 åren ansvarat för. Folk är inte långvariga på en arbetsplats. Innan ersättare hittats så får jag tillbaka andras arbetsuppgifter för att jag tidigare haft dem. Om jag har 15 kollegor så kan ingen av dem få uppgifterna, för de har inte kunskap eller utbildning att överta något. Bara den som redan har för mycket att göra…

Tänkte på det i går. Jag hade en arbetsuppgift 2000-2004. Jag fick behålla den arbetsuppgiften till förra hösten 2017. Mellan 2004-2017 anställdes 30 kollegor som skulle sköta uppgiften men de hann säga upp sig innan de kunde ta över. En slutade, nästa började som sedan slutade, som ersattes av en ny och så vidare. 30 personer hann passera på tjänsten. Det är otroligt. Ändå slutade ingen av missnöje, utan det är denna typ av rotation för att få upp en dålig lön.

Något annat jag tänkte på i går. Datasystem. När datorn gjorde sitt intåg i sjukvård, så fick man själv skapa en beställning av ett nytt program som skräddarsyddes efter verksamhetens behov och allt fungerade perfekt. När det behövde utvecklas fanns inte möjligheten på grund av offentlig upphandling. Program säljs färdiga. De går inte anpassas till enskild verksamhet och allt är kaos. Och det blir dyrt i andra ändan, så man tjänar inget på upphandling. Exempel. Gamla system användes hos mig av två personer. Med nya systemet och dess problem, är vi sex personer som får göra det som två personer hann med tidigare. Tidsmässigt har programstrulet resulterat i ökning av personaltid. Det är inte kostnadseffektivt. Från 200 % till 600 % i arbetstjänstgöring. Och det handlar om skattemedel till merarbete. Datorerna underlättar inte under dessa förutsättningar. Jag ser det som katastrof och skandal. Och ingen reflekterar eller ifrågasätter det.

Sista officiella semesterdagen efter tre veckor (men det kommer snart ny minisemester för mig). Jag trodde aldrig det skulle bli av, men jag har äntligen fått träffa lite skägg i dag då vi tog en gemensam fika på stan. Sex svenska skägg och två norska skägg. Vi är väldigt internationella. Nä, kanske inte vi som träffades i dag, men vi som är medlemmar i skäggklubben träffas verkligen kors och tvärs över hela världen. Det är lite av en OK-stämpel då vi har en gemensam värdegrund och därmed bara har trevligt när vi träffas. Även om man aldrig träffats så är man en i gänget, väldigt avslappnat, bara glada miner och kramar.

Jag behövde träffen mer än jag trodde. Plötsligt känner jag mig normal efter tre veckors isolerings hemma och längtar till arbetet i morgon. Att inte träffa folk att interagera med under så många veckor fuckar upp en mentalt, tror jag. Bra att ha återfått balansen inför arbetsveckan.

När jag skriver detta så börjar det lukta brandrök. Tittar ut, brandröken ligger tät. Går ut på balkongen. Jo, det brinner någonstans, ser inget och folk flanerar som vanligt. Enligt GP är det på Björkö det brinner och det är det som drar in över Göteborg. Så det är inte ens nära. Men tydligen brinner det rejält utom kontroll.

Mitt lilla röda kryss till höger är var jag befinner mig. Verkar som om det kommer lite i vågor, brandröken. Nu är det lugnt igen, inte lika mycket rök men röklukten känns. Mina känsliga luftvägar reagerar.

I fyra dagar har jag haft ömma modern med sambo hos mig. Eller. Jag bokade hotell åt dem för övernattning då jag har ganska trångt och saknar sovplatser. Det är första gången på fem år (minst) som jag träffat moderns sambo. Anledning 1: Jag kan fortfarande inte ta mig till Skåne (30 mil) på grund av MS. Anledning 2: Sambon är i dag 84 år och han har också svårt med resor och byten. Att det gick nu beror på att de flyttat en mil och då är det buss+tåg+spårvagn istället för gå+buss+tåg+tåg+spårvagn. Sedan de flyttade kom de långt ifrån kollektivtrafik, men nu bor de i samma byhåla som gammelmoster som körde dem till busshållplatsen.

Det har varit lugna dagar. Vad annat kan man begära när det varit 34,1 grader varmt (i tisdags)? Men jag upplever inte värmen som jobbig om jag bara får vara i stillhet inomhus. Annars har nog det varit jobbigast i dag när det endast varit 26 grader. Hög luftfuktighet gör det svårt med andningen, men jag har också i dag varit extremtrött (MS-tröttheten?) där jag inte ens orkat sitta upp. Jag har fått ligga.

Jag vet inte vad jag riktigt tycker om att börja jobba på måndag. Det har känts mer okej att jobbar timmar under semestern hemifrån än att behöva ta till jobbet och tvångsarbeta åtta timmar. Förmodligen blir det jobbigt av andra anledningar att återgå i tjänst. Det där med att ventilationen där stängdes av i måndags och ska vara avstängd i fem veckor. Innan satt jag i tillluft från AC, men då tvillingavdelningen saknade ventilation så stänger man nu av allt för att kunna ge dem också syre. Är det outhärdligt på jobbet så får jag väl finna någon annanstans att sitta. I semestertider finns det gått om lediga skrivbord, men jag behöver väldigt mycket packning med mig om jag förflyttar mig. Innan jag började med rollator så skiftade jag skrivbord ganska ofta och hade en rejäl vagn med mig.

Förresten. Det är EuroPride nu.

Tydligen ska något akutmöte ske på jobbet mellan arbetsgivare och fack, vet inte varför. Gissningsvis beror det på att det är svensk sommar inom svensk sjukvård vilket beskriver ganska tydligt vad det kan innebära. Av den anledningen drogs jag åter in i jobbet under min semester då man behöver sammanställa läget inför mötet. Mötet kommer jag undan, men jag behövde kolla upp arbetsbelastningen. Denna sommar måste gå till historien. Inte som den varmaste på minst 260 år, utan på grund av att jag inte tillåts ha någon semester.

Senare i veckan ska åter jobba på min semester då jag nu har ekonomisk deadline på jobbet. Och på måndag är mina tre veckor över och jag ska åter officiellt. Officiellt! Arbeta… Men veckan är lång. Förutom ofrivilligt arbete ska jag under dessa semesterdagar hinna med öm moder, samt förbipasserande norrman som vill träffa mig innan han blir svensk. Så trots allt känner jag att jag denna vecka – om jag än har en del att göra – har uträttat något mer än slita på soffan. Ganska skönt att kunna besvara frågor om ”vad gjorde du på din semester”. Vore skandal om jag inte träffade ett enda skägg under min ledighet. Ja, norrmannen har skägg. Riktiga karlar har skägg.

Ett påstående jag inte höll med om för fem år sedan. Då var det hipsters som hade små korta ”skägg”. Vad blev det av alla hipsters? Började de äta kött, gå upp i vikt och låta skägget växa till ordentlig längd? En kan hoppas.

I onsdags beställde jag ny mobiltelefon som kom i går. Först i dag har jag startat den. Jag har bytt upp mig från iPhone 6 till iPhone X. Egentligen utan uppenbar anledning. Gamla mobilen trilskades en del vilket mestadels berodde på att den började bli uttjänt. Särskild batteri och minne började ta stryk. 16 GB i minne räcker inte långt och appar har med åren fått raderas då de appar jag behövde växte okontrollerat (tog mer och mer utrymme för varje uppdatering av app-version). Att radera och på nytt ladda ner en app hjälpte inte. Apparnas storlek ökar. Det där med att spara filer/foton/filmer på mobilen har jag inte kunnat göra på många år; aldrig funnits utrymme nog.

Därför är jag försiktigt positiv beträffande nya mobilen som har ett minne på 256 GB. Annars är där ingen skillnad på iPhone-versionerna. Väldigt få tekniska nyheter. Så frågan är om iPhone X är värt priset? Nej, men jag betalar väl främst för utökat minne. Skönt slippa lägga en timme varje dag med att radera innehåll för att mobilen ska fungera nästkommande dag.

Mina vanor är dyra och exklusiva. Nä, bara dyrt. Jag lägger mycket pengar per månad för tv-data-telefon.

• Spotify – 99 kr
• Netflix – 109 kr
• Viaplay – 109 kr
• HBO Nordic – 89 kr
• Microsoft Office – 64,99 kr
• Dropbox – 200 kr
• Adobe Acrobat DC – 155 kr
• ComHem (tv-paket mellan) + C More – 468 kr
• Tele2, två mobiler med två abonnemang + datatrafik + fria samtal – 1 103 kr
• Internet via fiber – 372 kr
• Telia, två abonnemang – 188 kr

Summa 2 956,99 kronor per månad

Detta är i stort det enda jag lägger pengar på som kan räknas som nöje men som också inkluderar en del av mitt hemarbete som inte arbetsgivaren står för. Och jag har inte räknat in TV-licens ovan, vilket borde inkluderas (jo, jag betalar TV-licens). Men jag lägger inte pengar på resor, tidningar, böcker och så vidare. Snus och ovan. Det är sånt fyller min fritid (och arbetstid) med.

Jag har fyra mobilabonnemang men använder bara ett. Låter märkligt, men jag betalar inget för ett av dem. Två är hos Telia där jag ska säga upp ett abonnemang, men jag minns inte vilket. Ett ska jag behålla för att jag har e-post kopplat till det. Enda sättet behålla en mejladress hos Telia som jag i övrigt inte längre är kund hos. Det är svårt ta bort inarbetade mejladresser.

Ska jag dra ner på något mer så blir det ComHem. Jag behöver egentligen bara basutbudet, men har inte fått tummarna ur.

Dokumentären på HBO Nordic om Robin Williams. Jag kan väl inte säga att det framkom något nytt, för han har alltid existerat under hela min barndom, uppväxt och vuxna liv. Det har under alla år framkommit väldigt mycket kring honom som person och hans privatliv, så jag fick ingen ny information utan snarare en sammanställning. Jo, en sak fick jag veta som jag inte uppfattat riktigt. Han var utbildad skådespelare. Som arbetslös sådan efter utbildningen började han improvisera i alla möjliga sammanhang och det ledde in till något som kan ses som ståuppkomik. Och den vägen ledde honom till att bli känd som komiker. Jag har alltid undrat lite över hur han kunde ha så många seriösa filmroller. Vilket förklaras av att han var utbildad skådespelare i botten.

Min semester fortsätter relativt ostört förutom allt jobb jag ändå utför åt arbetet. Men jag kan slappna av samtidigt och det känns som om jag har semester och är ledig trots allt. Däremot är det möjligt att jag till hösten, när jag är tillbaka på jobbet, känner att jag aldrig hade någon semester. Det arbete jag utför är egentligen inte nödvändigt – jag ändrar sidorna på intranätet. Jag måste vara kreativ. Intranätet får alltid stå tillbaka då jag inte hinner med utöver mina andra arbetsuppgifter, men det känns mer som att få vara kreativ än som jobb.

Och nu när jag är klar med Gilmore Girls, så har jag hittat en annan serie att följa; Mr. Mercedes. Än så länge bara en serie på tio avsnitt, men mer lär komma till hösten när säsong 2 börjar visas. En riktigt bra serie trots att den bygger på Stephen Kings roman. Kings romaner brukar aldrig bli sevärda på tv, men det måste vara ett undantag.

Min dygnsrytm har fuckat upp sig. Jag lägger mig som vanligt, somnar som vanligt, men kan inte sova längre än till kl. 04. Sedan måste jag upp och röra på mig (värk i kroppen). Det ger för lite sömn, vilket jag tar igen genom att sova typ 20 minuter någon gång mitt på dagen. Fortfarande för lite sömn totalt sett. Men lika bra följa denna rytm och inte försöka tvinga sig till något annat. Det blir kanske jobbigt när semestern är slut, men man anpassar sig ganska snabbt.

Eldningsförbud. Vattningsförbud. Är det inte en paradox?

Ännu en dag jag inte kan redogöra för. När jag inte har arbetsdag, sover jag till kl. 07.00. Det är då dags att gå upp och ta morgonmedicinen. Sedan händer ingenting förrän jag gör morgontoalett, som märkligt nog inte sker förrän efter kl. 15.00. Jag vet inte vad som händer under dessa åtta timmar. Förmodligen fastnar jag framför tv, dator eller mobiltelefon. Det är verkligen ett slöseri med tid, för jag kommer inte ihåg att jag utfört något konkret av betydelse. Tv är att följa nyhetsutvecklingen under dagen, så det är ett sätt att hålla sig ajour. Dator och mobil är mer av social karaktär, men bara nonsens och dravel. Samtidigt så har jag inga planer för min semester, så inget får stå tillbaka när jag slösar med tiden. Men första semesterveckan är alltid grav passivitet. Det är då luften går ur mig. Nästa vecka lär jag vara otålig och energisk om det inte är för varmt.

Skönt att det är tyst från jobbet. Var bara de två första dagarna där man inte riktigt respekterade eller accepterade att jag gått på semester. På måndag kommer första periodens semesterfirare tillbaka, så frågan är om jag kontaktas då. Funderar att smyga in på jobbet på söndag för att vattna mina krukväxter. Får se. Krukväxterna är inget måste. Känns fortfarande väldigt provisoriskt med mitt arbetsrum som jag nu haft i drygt ett år. Det senaste jag hört är att pengarna är slut, finns inga för den planerade ombyggnaden som jag kommer kastas ut för, så minst ett år till får jag stanna kvar. Samtidigt har jag hört att ombyggnationen kan påbörjas precis när som helst utan förvarning. Att jag hör olika bud beror på att 1) sådana här byggprojekt är på löpande räkning och avtalad sedan flera år, vi kan inte bryta och har redan budgeterat, och 2) att vi verkligen inte har några pengar. Vem som har rätt återstår att se. Trött på flytta runt och då är krukväxterna inget måste.