Månad: juli 2022

Tänk, bloggen har funnits i +23 år med tusentals besökare per dag. Men nu… 0. I år har bloggen hittills haft tre besökare.

Det är ganska tråkigt att ha en balkong ovanför ett fik med uteservering och som har fullständiga rättigheter. Från tidig förmiddag till sen natt flödar alkoholen på uteserveringen. De är enormt högljudda och en sak är konstant – det är samma seniorgäng (pensionärer) som super där varje dag. För det första tycker jag att det är märkligt att ett fik med bullar och kakor serverar alkohol. För det andra förstår jag inte varför man fått tillstånd att störa alla boenden som har sina balkonger ovanför uteserveringen. Det går inte vistas på balkongen sommartid och de röker som borstbindare, vilket självklart drar in hos mig om jag öppnar det minsta ut på balkongen. Högljutt och stinkande. Enda gången det lugnar sig är vintertid när uteserveringen inte används. Nattetid kommer ljusskygga människor till uteserveringen som är tom. De pratar. Det stör. Liksom att det då alltid drar in marijuanadoft hos mig. Men de stannar bara minuter per natt innan de drar vidare. Öh… jag föredrar marijuanadoften framför cigarettröken. Marijuana irriterar inte mina luftvägar lika svårt även om marijuana inte luktar särskilt gott. Vilket inte cigarettrök heller gör. Däremot hade jag föredragit cigarrök om det nu ska bolmas under min balkong.

Jag hör allt som sägs nere på uteserveringen. Som sagt så är pensionärerna högljudda (lomhörda?). Dagens konversation:

Äldre farbror: – Vojne, vojne!

Äldre tant: – Vad är det för nåt?

Äldre farbror: – Latin.

Och med det var hon nöjd.

Det var länge sedan jag körde en lista. Den här är en från 2007 men där jag uppdaterat svaren till nutid. Lite händer ju på 15 år.

 

Nämn något som gjorde dig glad igår: Det har jag inte mycket minne av – jag har semester och ägnade gårdagen åt sömn och streaming.

 

Vad gjorde du kl 08 imorse? Tio timmar senare tror jag att det var då jag drack kaffe och åt en ostsmörgås.

 

Vad gjorde du för 15 min sedan? Läste mitt dagboksarkiv för juli 2007 där jag hittade den här listan. Men innan dess skurade jag rent spishällen. Jag är inte totalt onyttig bara för att jag har semester.

 

Det senaste någon sa till dig: I går kväll pratade jag med ömma modern i telefon. Efter det har jag inte yttrat ett ord högt.

 

Vad har du druckit idag? Kaffe,  vatten och Cola.

 

Vad var det senaste du åt? Kasslerpaj som jag gjorde för någon dag sedan och som fick bli måltid för kvällen.

 

Vad var det senaste du köpte? Förvaringslådor i plast och glasburkar för livsmedelsförvaring. Fick hemleverans i går.

 

Godaste glassmaken? Pistage.

 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, möjligen attraktion, nyfikenhet och… Nej.

 

Sover du tungt? Nix. Jag hör och ser allt även om jag sover. Jag har svåra sömnproblem.

 

Drömmer du mardrömmar? Nej, extremt sällan, jag minns alltid mina drömmar. I typ en timme innan de är borta.

 

Trivs du med ditt jobb? Jag är nöjd med mina arbetsuppgifter även om jag ibland är lite väl överkvalificerad. Men jag är nörd, tar allt seriöst och uträttar efter bästa förmåga. Vilket inte är så betungande med tanke på att man senaste tio åren förstått vad jag gör och börjat betala bra för det.

 

Favoritklädsel? Löst och ledigt eftersom jag får hudsmärtor av beröring. MS-relaterat sedan 1999.

 

Favoritlåt just nu? Låten som vann italienska mello 2020. Diodato – Fai rumore.

 

Vad ser du om du tittar till höger? Min mörklagda hall där elrullstolen står.

 

Vad gör dig glad just nu? Att jag inte kollat jobbmejlen på en och en halv vecka. Försöker hålla mig borta även om det är svårt, men jag kommer ändå bryta min semester om ett par veckor för några dagar innan jag återupptar semestern. Så jobbet får vänta. Jag vet ändå att där är kaos och att jag är eftersökt – som vanligt. Det enda jag väntar på är att någon ringer från jobbet på min privattelefon, för det händer när jag är ledig annars också.

 

Vad ska du göra härnäst? Lite oklart, men jag tror det börjar dra ihop sig för kvällsmedicineringen.

 

Höger- eller vänsterhänt? Främst högerhänt.

 

Humör just nu? Neutralt stämningsläge är en term vi använder inom sjukvården. Ingen häftig sinnesrörelse, varken uppåt eller nedåt. Men lite trött och uttråkad.

 

Favoritgodis? Godis är inte min grej, men måste jag säga något så säger jag skolkritor. Sötlakrits alltså.

 

Kläder just nu? Det är sommar och varmt, inte Teamsmöten med jobbet – så – t-shirt och kalsonger. Minsta möjliga hudberöring.

 

Sommarplaner? Fortsatt coronaisolering så länge som möjligt. Så det blir väl storstädning och balkonghäng varvat med streaming och… blogg?

 

Hur många kuddar sover du med? Fem varav två under mitt huvud. Så jag kan rulla runt bland mjuka kuddar.

 

Spelar du något instrument? Inte de senaste 25 åren. Min motorik är för dålig. Jag testade för 20 år sedan spela på piano men det blir otakt eftersom jag inte kan styra händerna rytmiskt på begäran av hjärnan.

 

Morgon- eller nattmänniska? Nattmänniska men har inga problem gå upp efter fyra timmar. Det är mitt genomsnitt av sömn per natt.

 

Vad är viktigast för dig? Rutin.

 

Är du kittlig? Nej.

 

Snarkar du? Möjligen, men inte så jag väcker mig själv åtminstone.

 

Stjärntecken? Vattuman och en typisk sådan med inslag av Fiskarna som jag gränsar mot.

 

Äckligaste insekten? Insekter är inte äckliga. De kan verka obehagliga.

 

Stökigt eller välstädat? Lagom är bäst.

 

Längtar du mest efter just nu? Önskar och hoppas, för jag vet inte om längtar är en möjlig väg då den är okänd. Men att jag får ett fullgott skydd mot covid-19, inte blir smittad och att kunna komma folk nära.

Egentligen förstår jag inte varför sociala medier fått sådant genomslag. Jag finns på många plattformar, men accepterar egentligen bara Twitter som miniblogg. Att använda Twitter till att länka till nyheter som alla har tillgång till, är det mest hjärndöda jag vet. När det gäller Facebook och Instagram, måste jag säga att det var bättre förr. Algoritmerna och begränsningarna i att själv sortera och rangordna sitt flöde är direkt förkastligt. Och alla reklam. Vartannat inlägg är reklam vilket är overkill.

Så varför självdog bloggosfären? Gamla gardet för 25 år sedan tröttnade? Nytillskotten förstod inte. Influencers satte in dödsstöten med att ha sponsrade inlägg (då försvinner trovärdigheten i en blogg). Och gratistjänsterna försvann, alla bloggportaler. De som finns kvar har märkliga användarvillkor, som att det är kostnadsfritt men att allt som publiceras i en blogg ägs av ägaren till portalen och inte bloggaren. Eller så tar man ut enorma kostnader för att husera en bloggare. Det är billigare att själv använda sig av ett webbhotell och webbadress, men det kräver mycket tekniskt kunnande då webbhotellen inte är särskilt välvilligt inställda till sina kunder. Så det är ganska omöjligt att blogga och kräver ett engagemang som ingen uthärdar när det finns gratistjänster andra sociala medier. Det är faktiskt lite sorgligt. Det känns som om bloggosfären bidrog till mer än soppan av sociala medier. Det var mindre yta, mer innehåll. Substans. Lärdom. Medmänsklighet. Och det var spännande upptäcka nya bloggar med nya personligheter och nya erfarenheter.

Kanske jag ska passa på att blogga så länge domän och webbhotell är betalade? Typ valuta för pengarna?

Eller så lider jag av semesterleda. En av sju veckor avverkade och det är bara streaming, streaming, streaming. Jag har aldrig förstått RuPaul’s Drag Race, men det beror nog mest på att jag aldrig följt det och bara sett glimtar från enstaka avsnitt. Men för att få sammanhang behöver man se ALLT FRÅN BÖRJAN vilket är möjligt via Netflix. I’m hooked.

Förra veckan besökte jag tandläkaren och blev hemskickad direkt då jag saknar immunförsvar och de inte kunde garantera min säkerhet mot smitta. Lösningen är att de skickat remiss till käkkirurgen på sjukhuset för att man där kan hålla allting sterilt och personalen har rätt skyddsutrustning. Frågan är hur jag tar mig till sjukhuset om smittorisken är så stor? Flärdtjänst… chaufförerna som klänger på en och som inte använder någon som helst skyddsutrustning. Men eftersom jag fått en remiss till käkkirurgen så är det vårdgaranti som gäller – 3 månader.

Det är lite tröttsamt att fortfarande vara i karantän hemma. I september förväntas jag vara åter på jobbet vilket är ett krav från arbetsgivaren. Men det är fortfarande pandemi. Alla restriktioner har återinförts på jobbet då smittspridningen covid är utom kontroll. Det gäller att vara fullvaccinerad och då TROR man att det skyddar mot allvarlig sjukdom och död. Jag är inte vaccinerad. Eller. Jag var vaccinerad men har inte fyllt på efter dos 3 då jag inte utvecklar några antikroppar. Därmed är jag utsatt för mycket hög risk för allvarlig sjukdom och död och får inte bli smittad på några villkor. Så… hur länge ska jag behöva vänta på att få ett skydd, eller att pandemin försvinner, eller hur jag ska lösa situationen där jag faktiskt behöver lämna min bostad för arbete och andra ”måsten” som innebär att man inte kan hålla avstånd? Det känns ganska hopplöst att inte få några svar då ingen vet. Jag uppmanas en massa – sjukvården säger att jag måste isolera mig, arbetsgivaren säger att jag inte kan fortsätta arbeta heltid på distans. Hösten är otäck. Och smittspridning kommer bli än värre. Att nya vaccin tas fram betyder inte något för min del eftersom jag inte kan utveckla antikroppar. Hade covid-16 existerat så hade jag hunnit få vaccin och utveckla antikroppar innan min MS-medicinering sattes in. Det är den som gör att jag inte kan utveckla antikroppar och MS-medicinen kan de inte på några villkor ta bort då dödlighet och sjukdom är värre än covid och utan eller med annan MS-medicinering.

Tabletter mot covid är på gång för dem som saknar skydd av vaccinering. Som ska sättas in först när man blivit smittad av covid om inom timmar/dagar. Man TROR att tabletterna kan bromsa covidförloppet.

Det är märkligt att det fortfarande finns så lite data kring covid. Och hur lever alla andra som inte har skydd mot covid? Alla andra med MS… alla som genomgått organtransplantation…? Tydligen får jag inte ställa sådana frågor p.g.a. sekretess även om jag inte pekar ut enskild person.

Eller så tänker jag för mycket.