Arg. Man säger att jag ser arg ut. Ja, men nog har jag skrivit om det tidigare? Att jag alltid ser arg ut då jag aldrig ler längre. Jag slutade någon gång under pandemin, tror jag. Orkar inte. Bryr mig inte. Jag lär när jag har anledning till det, absolut inte för att vara trevlig eller avväpnande med ett leende. Jag är inte mycket för det sociala spelet där vissa kallar det för hövlighet och nödvändigt kitt för att hålla ihop människosläktet så smärtfritt som möjligt. Istället kallar jag det för dravel.
Det är faktiskt något som kommit med MS. Bristen på energi. Jag orkar inte vara intresserad av bekantas gamla faster på Solkusten i Spanien. Eller lyckönska på märkliga högtidsdagar. Glöm det där med att kallprata eller diskutera väder och vind. Jag vägrar! Allt tar energi. Jag väljer status que.
Så jag är officiellt ett arsle. Helt okej för min del. Jag är inte så orolig. Jag är för gammal. Man får tänka på att jag är dryg 10 år äldre än Danny Glover när han i Dödligt vapen myntade uttrycket I’m too old for this shit.
Nåja. Jag har ett rikt inre liv och jag är väldigt munter. Skrattar oavbrutet inom mig. Vilket gör att vi kommer till nästa problem. Min ironi och sarkasm som aktiv humorform. Menade jag då att jag skrattar oavbrutet inom mig? Eller var det med ironi och sarkasm sagt?
Allt jag nu skrivit är enbart spontant baserat på hur jag själv uppfattar mig enligt fotografiet. Och då påmindes jag åter om att jag ganska ofta får höra att jag ser arg och sur ut (andra säger att jag har pokerface).
Samtidigt. Det man uttrycker i tal eller skrift blir självuppfyllande profetia.
Min skepticism mot Pride grundar sig på att jag inte tycker att den är adekvat. Pride handlar inte om rättvisa och jämlikhet, eller acceptans. Man har helt tappat ursprunget, själva upprinnelsen till vad vi kämpat för sedan Stonewall. I dag är det ”folkfest”. Alla små-, medel- och storstäder ska ha sin egen årliga parad. Straighta politiker visar sitt ”stöd” genom att gå i paraden. Icke-HBT deltar i paraden. Allt är organiserat och bekostat av kommersiella eller politiska intressenter. Jag vägrar Prideparad! Man speglar inte mig, man speglar inte min verklighet.
Just det där med att straighta går i paraden och ska ”visa sitt samtycke” finner jag otroligt stötande. Vet man ens vad vi i the gay community utstått i dåtid, nutid och framtid? Känner man till hur utsatta vi är för hatbrott, kränkningar, våld och så vidare än i dag? Det handlar inte bara om acceptans, lika rättigheter med mera. Det handlar om överlevnad och rätten till trygghet. Känner man till vår (gay community) gemensamma historia? Förstår man verkligen vad vi regnbågsmänniskor behöver? Intentionerna är kanske goda, men tyvärr.
Att mitt fackförbund går i Prideparad tycker jag är okej. Men i övrigt är jag alltså otroligt kritisk till hur Stonewall förvandlats till ett jippo.
I dag är det åtta år sedan jag slutade raka mig och anlade ett skägg. Det är inget jag ångrar, utan istället undrar lite varför jag väntade tills jag fyllt 45 år? Svaret är att jag dels inte vågat då skägg inte varit fullt accepterat sedan 70-talet, och dels att jag inte visste hur min skäggväxt var eller hur man sköter om ett skägg. Det var först när skägg för cirka tio år sedan blev på modet och jag på Instagram såg hur utbrett och accepterat det var, som jag vågade. Plus att det nu fanns en uppsjö med information om hur man vårdar ett skägg. Mina tips till dem som funderar på skägg:
Ge inte upp
Tålamod. Första tre månaderna är jobbiga. Det kliar till förbannelse. Det växer ojämnt och det finns kala fläckar. Några droppar skäggolja eller jojobaolja som masseras in i skäggbotten löser klådan. Och skägget växer ojämnt men efter några månader fyller det ut sig själv. Därför är det viktigt att inte av misstag raka sig.
Många undrar när de ska börja trimma skägget. Mitt tips: Inte alls under första året! Om man är beredd på att stoltsera med ett episkt skägg. Genetiskt varierar det hur mycket det växer på ett år, men cirka två decimeter. Vill man ha ett lite mindre skägg behöver man låta det växa åtminstone sex månader för att ha något som kan skulpteras. Och första gången – gå till barberare! Inte till kvartersfrisören som erbjuder klippa skägget – utan till riktig barberare! Tipset är också att ha helskägg. Raka inte polisongerna. Raka inte mustaschen. Raka ingenting! Från hakspetsen bör skägget vara minst 4–5 centimeter. Jag vägrar själv kalla kortare för skägg även om det är helskägg på 3 cm. Det ser bara platt ut då.
Två undantag från att man inte bör ansa:
Det är okej att korta ner polisongerna något så de inte börjar locka sig in i öronen.
Samma gäller mustaschen, men här är det en balansgång. Mustasch ska dras åt sidorna och där kan man i början behöva använda skäggvax innan mustaschen blir så pass lång att det går dra åt sidorna. Dessutom lär man sig hur man ska äta/dricka utan att föra in mustaschen i munnen. När det gäller att ansa mustaschen – cirka bredd 2 cm i mitten av mustaschen kan klippas jämnt med kanten på överläppen.
Förväntningar
Genetiska arvet avgör hur tjockt skägget blir, men framför allt hur långt det blir. Tjock skäggväxt har en förmåga se snyggare ut när det är långt, jämfört med någon med tunnare växt där långt skägg blir spretigt och glest. Ändå är det inte det som avgör hur långt skägget blir, utan det varierar också oavsett kvalitet. För några slutar det växa efter ett par decimeter, medan andra kan få skägg ner till fotknölarna. Man tappar skäggstrån hela tiden, massvis upplever man det som (inbillning). Naturligtvis handlar det också om kosthållning och om man medicinerar mot något (vissa läkemedel gör att man tappar mer hår på hela kroppen än andra), om hur skägget beter sig. Oavsett genetiken.
En egen observation jag gjort, är att hårfärg kontra skäggfärg kan variera ganska rejält. Mitt skägg gick på några få år från mörkblont med gråa stråk (skunk) till att helgrått och nu närmare vitt. Nu rakar jag huvudet, men där har jag samma färg som alltid – mörkblont. Utan grå inslag.
Skäggstrån kan göra att man får rakt skägg, lockigt skägg, krusigt skägg. Man tappar skäggstrån men det finns alltid en utväxt som inte syns och som fyller ut och kommer upp i samma längd som övriga skägget.
Omvårdnad
Jag har nämnt olja och vax. I övrigt tvättar man skägg. Hur ofta beror lite på hur man själv känner, hur mycket/ofta man har produkter i skägget, om man lätt får platt/snett skägg av att ha sovit på det (pillow beard). Använd skäggkam eller skäggborste – kamma/borsta nedåt.
Huden i ansiktet är ömtåligt och skägg är grovt, därmed kan man få hudproblem under skägget. Här får man också testa sig fram. Behöver man byta olja/vax? Använder man tvål, hårschampo eller skäggschampo i skägget? Är det skäggsvamp? Tvättar man för ofta eller för sällan?
När jag själv fått hudproblem (det får man förr eller senare, men det går åtgärda ganska snabbt), har jag antingen lokalt försökt massera in i huden under skägget salva/kräm (mjukgörande från apoteket, t.ex. Fenuril eller Helosan) eller använt hårschampo från apoteket mot psoriasis. Jag tvättar skägget ungefär varannan dag. Tidigare gjorde jag det dagligen eller en gång per vecka. Viktigt är att verkligen handdukstorka skägget så gott det går, huden bör inte vara alltför våt/fuktig efteråt.
Långa skägg (>1 dm): Tvätta skägget nedåt (gnugga/rufsa inte runt i det). Massera schampo med fingertopparna nedåt. Torka med handduk, men gnugga/rufsa inte runt i det här heller. Pressa försiktigt mot ansiktet. Krama med handduken.
Barberare har jag redan tipsat om. Det tog över ett år innan jag gick till barberare. Studera hur de arbetar med ens skägg. Fråga också hur man ska sköta om det. På åtta år har jag varit hos barberare tre gånger. Ungefär lika många gånger har jag själv klippt det. Mitt skägg blir spretigt om det blir för långt, så en gång per halvår har jag nu börjat kapa en decimeter. Som längst har jag haft cirka 30 cm, men numera när det är 20 cm så kapar jag det till 10 cm. Det är min längd.
Många fönar skägget eller använder plattång. Det sliter enormt på skägget, särskilt om man använder värme.
På tal om värme. Skägg gillar inte värme och det gäller även varmvatten.
Ett misstag många gör som själva klipper sitt skägg:
Klipp inte i det när det är vått! Det ska vara torrt och utkammat/-borstat.
Dra inte i skägget när du klipper! Skägg är ofta elastiskt och blir kortare när man släpper taget om det.
”Underskägget” ska vara längre och lyfta upp skägget så det ser fylligare ut. Drar man i skägget undertill (närmast halsen under hakan) så ska det var längre än övriga skägget.
Kom ihåg att skägg växer ut igen! Så lite snett i klippningen är okej.
Det finns massor att säga om skägg! Ovan är en liten introduktion. Sånt som jag själv önskade någon kunde förklarat för mig även om man under resans gång lär sig en hel del. Och hur vi behandlar våra skägg varierar – inga sätt är fel.
