I tre månader har jag nu vistats på jobbet två dagar per vecka, resterande tid distansarbete hemifrån. Jag ska fortsatt se till att skydda mig från smitta som just nu är väldigt hög. Pandemin fortsätter och jag är lika oskyddad som tidigare. Det är tärande att behöva förklara varför jag håller avstånd och har munskydd. Fortfarande. Det finns ingen lösning annat än att corona helt upphör existera, vilket inte kommer att ske.
Hur det är på jobbet fysiskt? Jag blir mest förbannad. Efter tre år på distans är jag nu ett jävla mobbningsoffer. Och jag håller ett jäkla liv då jag vägrar kränkningarna, men hittills mest fått axelryckning från arbetsgivare och fack. Mest fått till svar att jag har rätt men inget som man vill bemöta eller åtgärda. Istället är det jag som blir anklagad för att ställa krav som fysisk tillträde med rullstol och ha löjliga behov av handikapptoalett. Ja,, så löjligt av mig att sitta i rullstol.
Dessutom är där ingen som pratar med mig på jobbet. Man svarar inte ens på tilltal. Därför kan jag inte förstå varför man vill att jag ska vistas på jobbet när jag kan utföra allting hemifrån? Med en betydligt bättre arbetsmiljö. Om jag nu av princip ska utsätta för mobbning och smittorisk, så hade man väl kunnat vara lite mer välkomnande och förstående?
Mitt enda tips: Som personal inom sjukvård får du inte ha någon sjukdom eller funktionshinder. Dag 2 blev jag stoppad på väg in till min arbetsplats (jag var arbetsklädd med sjukhusklädsel och satt i rullstol) med motiveringen att jag omöjligt kunde vara anställd som satt i rullstol och varför jag hade (stulit?) arbetskläder. Och så här har det nu fortsatt i tre månader.