Dag 351 i isolering fick jag så äntligen vaccin mot covid-19. Pfizers RNA-version som ska skydda till 95 %. Nästa dos om 21 dagar. Så inget har förändrats i min vardag. Isoleringen fortsätter och jag har fortfarande ingen illusion kring när det är möjligt ta sig till jobbet. Så länge det finns restriktioner om att hålla avstånd och inte umgås med personer som möjligen är smittsamma, så utgör min vaccinering inga lättnader. Så. Logiskt sett tidigast under semestertider eller möjligen i början av 2022. Om man ska vara krass och realistisk.
Det finns en sak jag saknar. Inte behöver, men önskar. Efter att ha vistats ett år innanför de här väggarna, så skulle jag vilja… göra om inredningsmässigt. Jag skulle vilja skaffa en riktigt skön öronlappsfåtölj. Vilket kräver besök i olika möbelaffärer, hemleverans med mera. Och det är för närgånget.
På längre sikt vill jag köpa mindre soffa, typ tvåsitsig. Och arbetsgivaren hade gärna fått låna mig skrivbord och stol som är mer ergonomiska än det jag har privat. Sådana där små saker (inte småsaker) jag börjar irritera mig på när jag emellanåt öppnar ögonen och inte är hemmablind.
Så. Biverkning på första sprutan? Nu 7,5 timme senare har jag ännu ingenting noterat. Varken förväntad eller oväntad biverkning. Feber, frossa och muskelvärk borde redan märkts av men ibland kommer det inte förrän dagen efter. Det jag hört som en beskrivning, om än lite märklig, är overklighetskänsla. Att man dagen efter känner sig… inte berusad, men out of body. Olustigt men svårt definiera. Vi får väl se. Någon farhåga eller rädsla har jag inte. Jag är nöjd att jag kommit så här långt i processen. Lättnaden för det, övervinner allt.