Och där blev det semester. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna trappa ner och gå efter halva dagen på sista arbetsdagen innan sommarledigheten…
Det är för mig ganska obegripligt hur folk inte kan släppa taget när hälften av oss går på semester. Plötsligt kräver man en massa. Åtgärder som ska utföras per omgående. Väldigt mycket gnäll och skrik. Jag förklarar pedagogiskt och och med stort tålamod (återhållen upprördhet) om hur och vad man kan eller inte kan göra. Och att inget går att fixa utan att först erhålla alla fakta och göra en konsekvensbeskrivning, men att det allt får ligga nere under sommaren. Det finns ingen som kan göra något, inte ens jag om jag så hade ställt in min semester.
Men det gick ändå inte hem. Dagligen i en vecka har jag ägnat heldagar åt att förklara exakt samma sak om och om igen för samma personer. Därmed kunde jag inte ta ut övertid i samband med inledningen av min sommarsemester. Det blev heldag och som avslutning ställde jag in automejl och hänvisade telefon till att man får återkomma efter vecka 34 (slutet av augusti). Nu jobbar jag några dagar i sommar ändå, men då har jag deadline att ta hand om och inte tjafs. Rimligtvis borde tjafsarna också gå på semester snart.
Semesterplanen? Har ingen. Märkligt nog så ska ett företag om ett par dagar in i alla lägenheter för att göra något med ventilationen. Oklart vad. Dock krävde de tillgång till alla lägenheter mellan kl. 8-17 då man i varje lägenhet behövde gå in 13 gånger. Har nog aldrig hört något så dumt och ostrukturerat. Och mitt i sommaren under semester. Och detta meddelar mindre än vecka innan. De som är bortresta i sommar som inte hunnit få meddelandet då? Bryr mig inte (om andra), men dålig stil (generellt).