Search

10 dagar till semester

Midsommarafton är fortfarande totalt meningslöst för min del. Förr kunde det innebära jobb, men nu innebär det bara leda. Jag har varit förutseende och börjat leta ljudböcker inför semestern, men det går dåligt. Humöret befinner sig inte där. Jag är bara trött. Men solen skiner och jag har ännu inte fått migrän, så alltid nåt.

Min löneförhöjning på 2000 kr var inte så märkvärdig, inser jag efter att ha sett kollegornas löneförhöjningar. Ändå skiljer det cirka 10 000 kr per månad. Det är lite märkligt, men jag intresserar mig och tar reda på. Jag utvecklas och är inte fast i gamla arbetssätt och rutiner. Tror jag skrivit det tidigare, att jag ofta får frågan hur jag kan veta mer än andra när vi har samma grundutbildning och samma typ av anställning och arbetsuppgifter.

  • Jag frågar andra yrkeskategorier, ställer genomtänkta frågor.
  • Jag pratar med alla. Även med människor som är anställda inom andra områden hos arbetsgivaren.
  • Intresserar mig för att ingå i arbetsgrupper och vara en del i utvecklingen av arbetsplatsen.
  • Lär mig vad andra arbetar med och vad de har för uppdrag. Lär mig se alla aspekter av vad som händer och sker på jobbet. Våra uppdrag. Omvärldsbevakning.
  • Läser mycket artiklar och böcker som handlar om den typ av organisation jag befinner mig i. Även utländsk litteratur.
  • Går kurser och utbildningar på min fritid för att förstå bakgrund och fakta kring hur utvecklingen av min profession kan bistå i utvecklingen av andras yrkesliv och organisationer.

Det låter flummigt, men jag försöker generalisera för att det ska bli applicerbart även för andra. Och jag lägger inte ner tid mer än att jag tänker och drar slutsatser. Och minns. Samt att jag försöker finna paralleller till min vardag för att kunna översätta information till att verkligen förstå och se helheten och framtiden.

Ångvält. Man måste ta för sig. Så många tvekar, är tysta, osäkra, vågar inte. Då händer inget. Det är bara att kasta sig ut i det okända och vara nyfiken. När man börjar bidra så blir man sedd. Gör man rätt så blir man också uppskattad. Och det lönar sig. Bokstavligen. Jag har aldrig förstått personer som säger att de vantrivs på jobbet och inte blir uppskattade. Det där med att byta jobb hela tiden för att höja lönen, förstår jag inte heller. Det är högst marginellt och man får samma jobb om och om igen. Min erfarenhet är att om man stannar kvar och bidrar till förändringar, så utvecklas både jobbet och lönen. Säger jag efter… 24 år på samma arbetsplats. Jag har fortfarande samma titel men min yrkesroll utvecklas konstant och det inverkar positivt på lönen.

Förvåning

Plötsligt drog webbhotellet 1200 kr för kommande året. Jag trodde jag hade avslutat allt, att bloggen bara skulle försvinna. Frågan är om domännamnet försvinner? Vet inte, bryr mig inte, ska försöka ta bort så de inte bara drar pengar från mitt konto i onödan.

På tal om pengar. Fick för ett par veckor sedan redan på årets nya lön. Plus 2000 kr/månad känns rätt så okej? Till viss del uträttar jag väldigt mycket, men det verkar mer vara kunskapsbaserat. Att jag får lön utifrån kompetens. Jag ägnar huvuddelen av min arbetstid till att prata, beskriva och utbilda, men också att dra i trådar, diskutera, genomföra, entusiasmerar och så. Jag försöker bete mig som den seniora stöttning jag kan vara. Det är det jag också framhåller – att man ska utnyttja min kompetens. Att allting går att lösa. Det fixar sig, ingen panik. Erfarenhet bidrar.

En månad kvar till sommarsemester. Det har varit jobbig vår, semestern har varit avlägsen. Nu börjar det lugna sig och bli överskådligt. Semestern lär komma för snabbt och vara över lika snabbt. Nåja. Jag har ju pension att se framemot. Noterade att min pensionsålder är 68 år, det tidigaste jag får gå är vid 65 och inte en dag tidigare. Eftersom jag har 25 % förtidspension, så får jag inte behålla denna efter 68. Alltså måste jag gå senast vid 68. Men det går att gå i pension och jobba timmar när man känner för det.

Enda problemet med det, är att mitt yrke redan nu försvinner successivt. I hela landet. Hos alla arbetsgivare. Jag vet inte ens vad jag har för tjänst eller arbetsuppgifter fram till pension. Kan jag livnära mig på att ha en kompetens som kanske inte går rikta någonstans? Men jag oroar mig inte. Jag är redan gammal och relativt nära pensionsåldern. Jag är LAS:ad.