Månad: maj 2023

Det finns ett outtalat tvång om att befinna sig på vissa sociala plattformar online. Åtminstone känner jag så för egen del. Så om jag uttalar mig om varför jag tycker så?

Först och främst gillar jag inte att allt ska vara ”gratis” och att man förväntas registrera sig på ständigt nya plattformar som just då/nu är populära. Är det inte reklamfinansierade inlägg, så samlar de in så mycket data från mig som användare att det är skamligt hur det används.

Twitter

• Jag vet inte riktigt varför jag återfinns här. Det är en mikroblogg och största dödssynden jag kan se är när man skriver/länkar till nyheter utan själv ha en åsikt kring nyheten. För nyheten i sig har alla ändå redan sett i nyhetsrapporteringen. Därför gillar jag möjligen Twitter ur perspektivet mikroblogg men tycker det är sorgligt att man ökade på så det är mer än 140 tecken per inlägg nu. Och med blogg så känns det inte riktigt adekvat med twitterkonto, men det är enkelt och snabbt att skriva nåt via telefonapp. Men det blir ändå begränsat och ytligt. Kanske det är ett komplement till bloggen att också skriva mikroblogg som ingen läser?

Facebook

• Min närvaro är minimal och jag avregistrerade mig faktiskt någon vecka efter att jag anslöt i FB:s barndom (när bara inbjudna kunde registrera sig). Men samtidigt pågick också stora bloggflykten där många lämnade bloggosfären och istället fortsatte ”chatta” via FB istället för via gästböcker. Men också det har ebbat ut. Så varför är jag kvar på FB? Det är enda sättet för mig att fortfarande stå i kontakt med mina kusiner i Finland. Min enda kontakt med finska släkten. Vi kan inte kommunicera med varandra, men vi kan ändå följa varandra på distans och se vad som händer hos oss. Men det känns lite smärtsamt att behöva vara på FB där det förekommer så mycket ofiltrerat skit, även om jag inte ser så mycket av det (jag är restriktiv med vem/vad jag följer även om jag har typ 600 ”vänner” (mestadels ett sätt för oss med skägg att visa stöttning gentemot varandra).

Instagram

• Mitt selfiekonto som jag inte använder till så mycket annat än just selfie. Vilket jag inte uppskattar i den här utsträckningen med tanke på hur många jag publicerat sedan typ 2015. Här hade jag också gärna släckt ned, men bör inte. Det är plattformen den internationella skäggklubben använder för att kontrollera att man uppfyller kraven för medlemskap, samt bli meddelad ”rank ups” i klubben. Så det är mitt eget val att vara med i skäggklubben, så jag får stå mitt kast och bara acceptera läget med Instagram. Men jag drar mig verkligen för att publicera bilder. Det blir mer och mer sällan. Bara när det är nödvändigt.

Andra sociala plattformar? Förmodligen, men inga som jag kommer på så här på rak arm. Snapchat har jag hoppat av. Tiktok har jag aldrig varit intresserad av. Och jag vägrar ”reels” och andra videofrekvenser. Jag gillar inte ens Youtube.

Och i dag blev jag lite upprörd när jag vaknade till att webbhotellet automatiskt dragit 1500 kr för ännu ett år. För några månader sedan nedgraderade jag och förra året kostade mitt stora paket 900 kr. Nu har de alltså nära på dubblat avgiften en för mindre paketlösning. Utan meddela 1) avgiftsförändring, 2) kontodragning. Nåja, drabbar ingen fattig. Tur det inte är ekonomiskt dåliga tider med inflation och så… Öh, vänta… Shit! Okej, bryr mig inte så mycket om det inte hade varit detta att jag bara skriver en blogg som ingen läser. Men 100 kr per månad är inte värre än för alla streamingtjänster som jag inte tittar i den omfattning jag betalar för. Så. Allt kostar.

Har jag varit frånvarande? Ja, jag vet inte riktigt. Det är nog ganska hektiskt just nu, men jag vet inte med vad. Jag håller fast vid mitt uttryck ”livet händer hela tiden”. Nä, inget speciellt. Vardagen. I ett halvår har jag nu lämnat mitt hem för att också arbeta lite (halvtid) fysiskt på jobbet. Det är påfrestande. Precis före pandemin, hösten 2019, fick jag min elrullstol. Låt oss säga så här – ett sjukhus där huskroppen byggdes på 50-talet och en mindre huskropp på 90-talet, så är det extremt dåligt handikappanpassat för rullstolar. I ungefär hälften av alla hissar kommer jag inte ens in, och resten är tingade sänghissar för akuttransporter. Jag kan bli utkastad på fel våningsplan då sänghissen behövs akut. Den här typen av arbetsmiljö är ganska påfrestande och det är en kamp där noll förståelse finns från…. någon. Alls. Självklart är jag ganska slut när jag sedan kommer hem.

Dagens märkligaste upptäckt. Jag skulle beställa hem mitt läkemedel mot MS (det jag absolut inte får missa ta dagligen). På Apoteket.se angav de i kassan att jag var självbetalande 45 000 kronor. Jag var tvungen kolla. Det stod i finstilt att det inte ingick i läkemedelsförmånen och därmed gällde heller inre högkostnadsskyddet. WTF? Jag kollade igen. Nej, det fanns inte utbytningsbara läkemedel med substansen. Jag till och med kontrollerade mot Läkemedelsverkets lista över restnoterade läkemedel. Nix, fanns inte restnoterat.

Så jag försökte med Apotea.se istället. Inga problem! Där var mitt recept med läkemedelsförmån samt ingick i högkostnaden, vilket innebar 8 kr (jag är nära högkostnadsskyddet).

Jag förstår inte. Receptet är inte nytt. Jag har tidigare gjort uttag på detta aktuella recept. Annars hade jag misstänkt att doktorn råkat kryssa i fel ruta om läkemedel ska ges enligt läkemedelsförmånen eller inte.

Vårkänslor är inget jag drabbas av, men vår är det ändå och det kräver lite aktiviteter från min sida. Det blir ju inte sommar om ingen sätter fart. Så. Det senaste dygnet har jag arbetat i jord.

• Tre ampelliljor åkte i soporna efter att jag plockat 28 st sticklingar som kommer att generera i nya fina ampelliljor.
• Ett paradisträd fick sig en omgång, det vill säga att jag beskar det rejält. Tanken var att kasta det, men jag testar och ser hur det blir att klippa ner det. Samtidigt planterade jag om det.
• En skvättiväg planterades om.
• En annan skvättiväg klipptes ner kraftigt.
• Min novemberkaktus minskades också ner rejält.
• Fredskallan omplanterades i större kruka.
• 10 fröer av skvättiväg sattes i jord, de brukar komma upp på några dagar.
• Trädgårdsnejlikan fick också ny större kruka innan den placerades på balkongen.
• Palettblad är nu sådd med fröer som jag bara kan beskriva som damm.
• Luktärter (fröer) har åkt ner i jorden ute på balkongen.

Jag behöver nog mer jord. När sticklingar och sådda kommit upp behöver jag planta om en massa igen.

Det som är lite intressant är att jag konstant har ett 30-tal krukväxter i min bostad. Och ungefär hälften av dem är krukväxter jag hade med mig när jag flyttade hemifrån 1988. Mycket av det som jag har i dag är ättlingar till dessa krukväxter då jag tagit sticklingar och sått fröer från det som producerats genom åren. 35 år senare.