Namnsdag. Långfredagen. Men dagen ska nog gå ändå utan större störningar.
[timmar senare]
En störning. Under eftermiddagens gubbvila ringde det på dörren. Vem, vad eller varför vet jag inte. De var borta innan jag hunnit förflytta mig till dörren.
Ledig storhelg är ett otroligt slöseri på mig. Jag är alltid så oförberedd, vet aldrig hur jag ska fördriva tiden. När helgen är över brukar jag komma på vad jag borde gjort, men då har jag suttit passiv i dagar och stressat upp mig över att jag inte gör något vettigt. Samma problem lär inträffa under sommarsemestern. Jag hinner aldrig planera inför ledigheter – det är kaos in i kaklet på jobbet och de få timmar jag inte arbetar ligger jag ganska utslagen i koma eller gubbvila.
Så. Pension närmar sig med stormsteg. Tiden eskalerar. Jag är rädd för passivitet.