Ännu en gång har jag startat upp datorn för att blogga, men i helgen gjorde jag samma sak utan att det blev blogg. Jag känner att jag måste skriva, men när jag väl kommit så långt att fingrarna vilar redo på tangentbordet, så tar det stopp. Skriva om vad? Just nu är jag inne i ett streamingmaraton och är därmed inte så närvarande i tanke eller verklighet. Jag fick för mig att se The Marvelous Mrs. Maisel (fem säsonger, Amazon Prime) och det är inget jag ångrar. New York, från 1958. Bara den kulissen i handlingen förhöjer allt. Vilket får mig att tänka på herrkostymer.
I ett svagt ögonblick smög sig en tanke in när jag tittade på ett avsnitt där man såg en gatubild med människor som gick emot och passerade kameran. Hur autentiskt något är som ska återspegla 50-talet, vet jag inte. När det är 70- och 80-tal som ska gestaltas (i andra produktioner) är det alltid överdrivet som om alla hade en unik stilren outlook som speglade ett decennium, vilket jag i mitt minne inte kan säga speglade min verklighet från dessa årtionden. Men åter till 50-talet. Mäns kostymer. De är alla unika, olika fabrikat, olika färgsättningar, olika skärningar. Så vackert! Det ser inte ut som om alla hade samma kostym i olika storlekar. Det stinker inte massproduktion à la Dressmann! Varför slutade vi (män och kvinnor) klä oss vackert? Eller – varför finns inte vackra kläder att köpa? Stilmässigt ligger vi fortfarande ganska nära 50-talet, så varför har det blivit så… fult? På så kort tid?
Jag kan inte säga att det var bättre förr. Men just 50-talet var otroligt vackert.