Årets nionde blogginlägg. Jag blir nästan själv kränkt över min bristande närvaro.
Hur ser veckan ut? Jo, jag jobbar första halvan och har semester andra halvan. Så mitt sommarschema ser ut.
Jag känner det komma smygande, ett missnöje. Det märkliga med hur man upprätthåller kontakt med jobbet när man sitter hemma och arbetar. Jag trodde i min enfald att mejl och telefon skulle användas som vanligt, för fysiska besök har ändå inte varit förekommande i så stor utsträckning på jobbet. Nej, det är riktigt ödsligt. Förstår det bara inte.
Men det är inte det jag saknar. Det jag går miste om är den outtalade informationen, det som framgår mellan raderna. Jag har absolut ingen koll på stämningen på jobbet. Får höra att allt är som vanligt, men får också höra att allting är förändrat. Jag kan inte värdera den motsägelsefulla informationen.
Fyra månader har jag nu arbetat hemifrån. Vissa veckor är väldigt jobbiga rent fysiskt när jag är extra trött eller har extra mycket smärta. Lyckligtvis är jag inte låst vid jobbet när jag är hemma, utan kan ta pauser, lägga om mina arbetstimmar, sätta mig en stund i solen på balkongen, titta på någon nyhetssändning, och ändå utföra mitt jobb och vara tillgänglig (vilket inte verkar vara nödvändigt mer än i teorin).
Hur skiljer sig mitt arbete hemma jämfört med när jag utför det på arbetsplasten? Ingen större skillnad. Den enda skillnaden är att jag inte kan göra utskrift på skrivare (spärrat p.g.a. sekretessinställningar) och jag kan inte tömma mitt postfack. Annars sitter jag vid arbetsdator och har tillgång till allt som jag har åtkomst till på jobbet. Jag har skrivbordsplats hemma och dubbla bildskärmar. Det är allt som behövs.
I dag är det en semesterdag och jag inväntar hemleverans av snus. Jag prenumererar på snus, får det hemburet av posten varannan vecka. Jobb är det inte förrän på måndag. Ska försöka starta min dator (och blogg) de dagar jag inte är i tjänst.