Hösten har kommit med besked. Det var inte många dagar vi fick vackra höstfärger innan alla löv föll av och det eviga regnandet drog in. Snön vill jag gärna håller sig borta då jag nu fått elrullstolen. Hur ska jag kunna vara på jobbet kl. 07 när ingen plogar i kvarteret förrän tidigast kl. 09?
Jag går i väntans tider. Lite småromantiskt. Ja, jag har längtat i flera år, men dimper snart det lilla livet ner – en ny toalettstol. Min har gett upp och väsnas och slutar inte ta in vatten. Efter 36 år är den uttjänt. Redan förra veckan skulle jag fått den installerad, men det verkar dra över på tiden. Jag får väl göra en igångsättning och åter ringa om det.
Elrullstolen kom i förra veckan. Jag tränar för fullt (övningskör under överinseende) och om några veckor är tanken att jag ska använda den på jobbet. Det blir intressant. Samtidigt ska jag då skriva dagbok under sex veckor för att beskriva hur mycket jag använder den på jobbet. Använder jag den inte på jobbet som tänkt, så tar regionen tillbaka rullstolen trots att jag behöver den privat hemma utomhus. Problemet är att jag fortfarande inte fått mitt nya anpassade arbetsrum. Nuvarande arbetsplats innebär att jag inte kan ta med mig rullstolen till jobbet. Fantastiskt, jag arbetar på ett sjukhus som saknar tillgänglighet för funktionshindrade. Senast om två veckor måste jag ha bytt rum. Ännu har man inget funnit och man har avskrivet det alternativ som fanns. Jo, jag fick sedan ytterligare två alternativ som jag direkt avskrivet då jag vet att dörrarna till de arbetsrummen är smalare än rullstolen.
Annars är det som vanligt på jobbet – jag drunknar i arbete och får sådana där märkliga uppdrag där jag måste släppa allt som också har deadline, samt där ingen annan kan ta över min arbetsuppgifter ens tillfälligt. Senaste veckorna har jag fått lägga väldigt mycket till på en powerpoint där jag behövde ta fram siffror, göra kvalitetskontroll samt dubbelkolla uppgifter. Presentationen höll jag sedan under en timme i torsdags. Så jag är klar nu? Nej. Efteråt har jag fått justera utifrån ny information som framkom på mötet. För samma powerpointpresentation ska jag nu göra i ytterligare 3-4 utföranden men specialanpassa dem till vem jag ska prata med. Om jag lagt ner 100 timmar hittills, så är det inte ens i närheten av hur mycket tid som gått åt och hur mycket mer tid jag måste ge det.
Och snart är det dags för årsredovisning igen.