Midsommarafton är fortfarande totalt meningslöst för min del. Förr kunde det innebära jobb, men nu innebär det bara leda. Jag har varit förutseende och börjat leta ljudböcker inför semestern, men det går dåligt. Humöret befinner sig inte där. Jag är bara trött. Men solen skiner och jag har ännu inte fått migrän, så alltid nåt.
Min löneförhöjning på 2000 kr var inte så märkvärdig, inser jag efter att ha sett kollegornas löneförhöjningar. Ändå skiljer det cirka 10 000 kr per månad. Det är lite märkligt, men jag intresserar mig och tar reda på. Jag utvecklas och är inte fast i gamla arbetssätt och rutiner. Tror jag skrivit det tidigare, att jag ofta får frågan hur jag kan veta mer än andra när vi har samma grundutbildning och samma typ av anställning och arbetsuppgifter.
- Jag frågar andra yrkeskategorier, ställer genomtänkta frågor.
- Jag pratar med alla. Även med människor som är anställda inom andra områden hos arbetsgivaren.
- Intresserar mig för att ingå i arbetsgrupper och vara en del i utvecklingen av arbetsplatsen.
- Lär mig vad andra arbetar med och vad de har för uppdrag. Lär mig se alla aspekter av vad som händer och sker på jobbet. Våra uppdrag. Omvärldsbevakning.
- Läser mycket artiklar och böcker som handlar om den typ av organisation jag befinner mig i. Även utländsk litteratur.
- Går kurser och utbildningar på min fritid för att förstå bakgrund och fakta kring hur utvecklingen av min profession kan bistå i utvecklingen av andras yrkesliv och organisationer.
Det låter flummigt, men jag försöker generalisera för att det ska bli applicerbart även för andra. Och jag lägger inte ner tid mer än att jag tänker och drar slutsatser. Och minns. Samt att jag försöker finna paralleller till min vardag för att kunna översätta information till att verkligen förstå och se helheten och framtiden.
Ångvält. Man måste ta för sig. Så många tvekar, är tysta, osäkra, vågar inte. Då händer inget. Det är bara att kasta sig ut i det okända och vara nyfiken. När man börjar bidra så blir man sedd. Gör man rätt så blir man också uppskattad. Och det lönar sig. Bokstavligen. Jag har aldrig förstått personer som säger att de vantrivs på jobbet och inte blir uppskattade. Det där med att byta jobb hela tiden för att höja lönen, förstår jag inte heller. Det är högst marginellt och man får samma jobb om och om igen. Min erfarenhet är att om man stannar kvar och bidrar till förändringar, så utvecklas både jobbet och lönen. Säger jag efter… 24 år på samma arbetsplats. Jag har fortfarande samma titel men min yrkesroll utvecklas konstant och det inverkar positivt på lönen.