Facebook har redan fått höra om fallolyckan jag var med om i tisdags. Hur det hände är jag inte riktigt på det klara med, då det skedde så hastigt. Jag tror jag fick in en fot om någonting, slungades raklång framåt, slog i överkropp i skrivbord innan jag kraschade raklång på golvet med vänster knä som första kontaktyta mot betonggolvet på jobbet. Jag låg orörlig ett tag, inte helt lätt vända på sig. Ännu svårare ta sig upp. Jag har trots allt fortfarande MS och övervikt. Men det var en chockerande upplevelse. Jag var ensam på mitt tidigare arbetsrum och ingen fanns i närheten, inga vittnen, ingen hjälp att tillkalla. Men jag klarade ta mig upp och återvända till min nya arbetsplats en halv kilometer bort. Men det kändes inte bra. Förmodligen chocken som dessutom framkallade ett rejält migränanfall där synbortfallet varade i över en timme. Så jag tog mig vidare till en arbetsplats där det finns personal närvarande. I lunchrummet där bad jag dem hålla koll på mig efter vad som hänt.
Efter en timme kunde jag återgå till mina arbetsuppgifter på mitt arbetsrum. Men… mitt knä började kännas knöligt och på fel sätt. Det började också göra mer ont än bara efter kollisionen mot golvet. En kollega tipsade mig om att prata med en sköterska på jobbet. Som genast bedömde att jag fått blödning i knät. Hon tillkallade genast en närvarande doktor som böjde och vred på mitt ben och knä fram och tillbaka. Nej, någon röntgen skulle inte behövas i nuläget, ingen uppenbar fraktur då jag kunde röra på lederna obehidrat. Enda rekommendationen var att linda underbenet (under knät) så inte svullnad och blödning skulle expandera ännu mer. Ännu sågs inget blåmärke.
Jobbet hade ingen elastisk binda, så vi fick ta oss ner till akuten där vi länsade deras förråd (okej, en elastisk binda och en tejprulle). Och här är det egentligen slut.
Förutom att jag behöver förtydliga lite till. Blödningen blev förmodligen så mycket värre eftersom jag står på blodförtunnande tabletter. Men blödningen var en isolerad blödning som skedde i samband med slaget. Det var/är ingen pågående blödning. Så det är inget som blir större. Och det tog några timmar innan blödning/svullnad syntes. Klart det gör skitont. Benet blev en stel tjock stock (6 cm större i omkrets jämfört med benet som klarade sig). Och jag kan röra på benet, böja på det, stå på det. Men så här tre dagar efter fallet, så ser det inte för roligt ut då blödningen (blåmärket/hematomet) nu vandrar enligt tyngdlagens principer nedåt. I går var det blått under knät. Nu har det ”runnit” under huden längs vaden och mina tår är blåsvarta. För blödningen måste ta vägen någonstans och det är kroppen som kommer absorbera det hela men det kommer ta tid. Fråga är hur länge smärtan sitter i. Jag får inte ta smärtstillande starkare än paracetamol eftersom jag står på de där blodförtunnande tabletterna. Det enda som är jobbigt är lägesförändrig, koncentration och sömn.