Vissa minnen poppar bara upp. Ett minne som fortfarande väcker ilska i mig, trots att det kanske inte är rimligt eller står i proportion till det som utspelats.
Det var förmodligen för tio år sedan. Bara det gör att jag ifrågasätter varför jag fortfarande blir upprörd. Det hela utspelade sig på jobbet där jag helt omöjligt fick arbeta i fred. Vid det här tillfället satt jag i eget rum, hade satt upp lapp på dörren att jag var upptagen ett par timmar fram till klockan XX. Dessutom hade jag låst dörren då ingen respekterade en stängd dörr eller brydde sig om en lapp. För att jag inte ha en chefsposition.
Jag satt koncentrerad och höll på med statistik med deadline och som krävde en del mental minneskapacitet. Det var dumt att tro att jag skulle få arbeta ostört. Trots låst dörr så slängdes dörren upp av en doktor som hade huvudnyckel. Vad doktorn ville? Doktorn ville inte mig något speciellt, bara veta hur man fyllde på med papper i kopieringsmaskinen. För detta gick doktorn förbi fem kollegor till mig som satt i varsitt rum med öppen dörr.
En fråga jag ofta får på jobbet är varför jag exploderar så ofta. Tja, kanske en överreaktion. Men någonstans tycker jag att det är andra som passerar gränser och inte respekterar just gränser.