Search

Det var en gång en början

Efter att förra webbhotellet raderade min blogghistorik efter att de inte kunde stoppa angrepp utifrån som skyddade min data, så har jag förlorat en stor del av mitt arkiv. Därför finns heller inte min bakgrund berättad längre i bloggen. Så det kommer små återblickar framöver. Förmodligen inte så intressant för någon att läsa, men jag har en historik och en historia som är både känd och okänd. Vissa känner till den, de flesta gör det dock inte. Varför skulle min historia vara viktig eller intressant? Det är den inte. Men på något sätt blir det en berättelse om vad man kan vara med om under ett liv. Toppar, dalar, men främst märkliga saker. Jag har lärt mig att lägga det mesta bakom mig då det inte gagnar en gammal gubbe på +50 att älta något från barndom och ungdomsåren. Ändå finns det ständigt något jag vill berätta. Per aspera ad astra. Svårigheter är en del av livet, men också att inte låta sig definieras av dem eller bli förintad.

Det är mycket sen kväll när jag skriver detta, så det får en bli en cliff hanger. Officiellt kom jag aldrig ut som bög inför min far efter att han hotat slå ihjäl mig om jag var sådan där bögjävel, ”för de förtjänar inte att leva”. Då flydde jag hemifrån och fick leva gömd. Det var 1988. Så det finns en del att gräva i.

Klicka här

Kritiskt tänkande är något vi alltid matats med. Ifrågasätt källan. Ta reda på fakta. Det har varit aktuellt senaste 25 åren i och med teknikens utveckling, men gällde faktiskt innan internet också. Därför är jag så förvånad.

Blir man godtrogen med ålder? Allt man får till sig är automatiskt sanning? Jag har svårt för att verkligen tro att äldre inte skulle kunna ifrågasätta mer på nätet med tanke på att de ofta är mer skeptiska och inte litar något. Ja, det är en paradox. Mer ängsliga, känner sig mer utsatta, är medvetna om att de kanske inte hänger med i allt (eller att allt går långsammare att bearbeta och de då kan stressas till felaktiga beslut). Att då ständigt, enligt media, falla offer för lurendrejeri känns långsökt även om det säkert finns en sanning. Problemet är väl att media bara skriver om äldre offer då det är synd om äldre. När samma händer yngre så är metnaliteten att de har sig själva att skylla?

Min reflektion bygger på att jag har en äldre generation ovanför mig som alla uppnått pensionsålder för nästan ett decennium sedan. De använder datorer och smartphones. De vågar inte acceptera cookies men klicka gärna på märkliga reklamlänkar de får som sms från avsändare man inte känner igen, med meddelanden på så dålig svenska att de inte kan förstå innebörden. Här vill jag bara skrika

VARFÖR?!

då det hela är så inkonsekvent och för mig ett mysterium. Just nu är jag särskilt irriterad över alla inlägg jag får på Facebook där släktingar repostar fejkreklam om att ”gör så här och du får gratis en lyxvåning på Östermalm i Stockholm”. Typ. Varför tror man på utlottning av produkter? Även om det vore sant, så kommer det till en kostnad där det finns en baktanke.

Vishet kommer inte med ålder. Det är en myt. Vishet existerar inte.

Gränsdragningar

Vissa minnen poppar bara upp. Ett minne som fortfarande väcker ilska i mig, trots att det kanske inte är rimligt eller står i proportion till det som utspelats.

Det var förmodligen för tio år sedan. Bara det gör att jag ifrågasätter varför jag fortfarande blir upprörd. Det hela utspelade sig på jobbet där jag helt omöjligt fick arbeta i fred. Vid det här tillfället satt jag i eget rum, hade satt upp lapp på dörren att jag var upptagen ett par timmar fram till klockan XX. Dessutom hade jag låst dörren då ingen respekterade en stängd dörr eller brydde sig om en lapp. För att jag inte ha en chefsposition.

Jag satt koncentrerad och höll på med statistik med deadline och som krävde en del mental minneskapacitet. Det var dumt att tro att jag skulle få arbeta ostört. Trots låst dörr så slängdes dörren upp av en doktor som hade huvudnyckel. Vad doktorn ville? Doktorn ville inte mig något speciellt, bara veta hur man fyllde på med papper i kopieringsmaskinen. För detta gick doktorn förbi fem kollegor till mig som satt i varsitt rum med öppen dörr.

En fråga jag ofta får på jobbet är varför jag exploderar så ofta. Tja, kanske en överreaktion. Men någonstans tycker jag att det är andra som passerar gränser och inte respekterar just gränser.