Search

Med åren blir vi osynliga

Det märks att blogg inte är ett forum någon använder sig av längre. Enligt statistiken är jag den enda sedan flera år som besöker sidan. Det finns inga besökare. Förutom att jag är hopplöst omodern och inte genererar trafik, så är jag inte influencer med köpta inlägg (reklam) och jag länkar/taggar igen. För det finns ingen anledning att sälja sig så och det är samtidigt skönt att gå under radarn även om det är trist att lägga ner tid på att skriva när ingen läser. Inte ens på Twitter har jag några följare/läsare. Ändå har jag relativt aktiv både i blogg och på Twitter. Men jag är omodern och utnyttjar inte media som en professionell jaga-likes-kåt mediahora.

Sedan har vi Instagram. Jag gillar inte använda mig av Instagram och senaste 3-4 åren har jag knappt publicerat något där p.g.a. alla dickpics i inkorgen och den stalking dessa också genererar. Jag måste säga att jag möter mer hat och hot på Instagram än någon annanstans, Facebook inkluderat. Ändå ”måste” jag vara på IG som en obligatorisk närvaro ur perspektivet att jag är med i den internationella skäggklubben där alla kommunikation sker över IG (förutom att vi har egna chattrum på Line som också är obligatoriskt). Jag skulle kunna låsa IG, men då begränsar man kommunikationen med skäggklubben även om många efter en tid väljer att låsa IG. Nu har jag inte så himla många följare på IG, och det beror säkerligen på att jag inte publicerar så mycket bilder i tid och otid. Jag är redan överexponerad där med skägget ur olika synvinklar och med olika längd fram och tillbaka. Och där det gått från mörkblont till nästintill vitt. Inte heller på IG är jag särskilt populär, har aldrig varit oavsett hur mycket jag publicerat.

Det jag saknar är interaktionen med andra. Personliga bloggar var bästa sättet finna likasinnade. Men 20 år har gått sedan det var någorlunda populärt och redan då var det på utdöende. Jag som är en väldigt online-personlighet har ingen social interaktion utanför nätet, och då inte ”ses” på de olika plattformarna känns så där. Att vara aktiv men osynlig gör att jag ifrågasätter varför jag måste vara på nätet alls?

Egentligen skulle detta inlägg handlat om något helt annat, även om det kanske är inom samma sfär trots allt. Jag tycker utvecklingen är tråkig där webbläsare och program inte längre primärt anpassas efter datorer. Allt ska vara mobilanpassat till minimala skärmar och touchscreen. I hate it! Plottrigt. Och besöker man en webbplats på en dator, så finns ingen överblick att få. Innehållet håller inte ihop längre då det bara är i mobilversionenerna det trycks ihop. Hur vore det om man också anpassade till datorers bildskärmar och upplösning? Det är fortfarande lättare att uträtta något praktiskt vid en dator jämför med en mobiltelefon även om det i praktiken inte är användarvänligt med mobiltelefon. Riktigt fysiskt tangentbord är att föredra.

Jag arbetar helst vid en dator/terminal. I praktiken gör jag det endast privat när jag bloggar och när jag betalar räkningar. Båda sakerna går göra på mobiltelefon men då har man inte full kontroll och överblick, samt att det är otroligt tidskrävande i jämförelse.

Om utvecklingen gått så snabbt från privat dator/internetuppkoppling, till att allting hamnar i mobiltelefoner… Vad är nästa steg i den tekniska utvecklingen och vad ska ersätta detta? Bättre eller sämre? Ska det vara enkelt och tidsbesparande, så är det alltid anpassat för ungdomen. Så över tid hamnar vi som åldras längre och längre bak i den tekniska utvecklingen. Det vara en naturlag. Vi blir äldre, långsammare, mindre kognitiva och vi kommer att hånas. Hur alerta vi än försöker vara, så kommer vi överges av den tekniska utvecklingen. AI kommer inte lösa ett skit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *