Nile: Blogg online sedan 1999 Många vet vem jag är. Få känner mig. Ingen förstår mig.

Spara som

Arbetsveckan har varit bekymmersam. En hel vecka där jag inte gjort någonting. Mer än att öppna Outlook. Jag hann inte mer än det. Och blev inte ens klar med att avsluta den uppgiften.

Kanske jag har mig själv att skylla. Jag behöver inte ens ställa det som en fråga, det är ett konstaterande. För i slutet av maj ska mejlen flytta över till serverhall Microsoft från lokal förvaring hos arbetsgivaren. ”Användaren behöver inget göra och kommer inget märka” ser jag som en lögn då vi i dag har obegränsad lagring men kommer bli kraftigt begränsat om några veckor.

Jag har inte kastat ett mejl sedan vi införde Outlook årsskiftet 2013/2014. Så jag kommer att få ett problem. Jag kommer inte att kunna skicka eller ta emot jobbmejl om några veckor då jag överskridit mängden.

Så nu sorterar jag. De vill att jag gallrar, men det kan jag inte. Jag behöver alla mina mejl. Före Outlook hade vi Lotus. De mejlen har jag också sparat (som pdf) och jag får gå tillbaka till dem när någon frågar efter något som någon diskuterade 2006. Det händer oftare än man kan tro. I och för sig minns jag allt jag läst eller hört, men ingen tror mig förrän jag tar fram det svart på vitt.

Så den här veckan har jag inventerat och sorterar. Just nu konverterar jag. Till pdf och sparar alla bilagor separat. Det tar enormt mycket tid. Och konverteringen fungerar bara om jag inte samtidigt har något annat Office-program igång. Och det går bara konvertera 200 mejl åt gången. Därefter måste jag stänga och starta om Outlook. Annars kraschar Outlook. Och är det mer än 200 mejl åt gången så hittas inte resterande mejl som då inte blir konverterade.

Jag önskar de kunde gett mig dispens från begränsning av postlådan. Då har jag ändå utökad behörighet och dubbelt så stor postlåda som normalanvändaren, men vad hjälper det mig?

Vilket meningslöst jobb. Som blivit nödvändigt bara för att jag får så mycket frågor än i dag kring historiska data.