Nile: Blogg online sedan 1999 Många vet vem jag är. Få känner mig. Ingen förstår mig.

Medicinera eller inte

I går slutade jag medicinera mot MS-tröttheten efter fem år av en daglig dopningstablett. Det jag upptäckte var att man ändrat bipacksedeln efter flera år utan att upplysa mig som användare. Plötsligt förstår jag min doktors missnöje när jag sa att jag medicinerade konstant. Men han sa aldrig nåt i december när han såg så upprörd ut. Jag tyckte bara att han reagerade så besynnerligt.

Medicinen har jag använt i 20 år. Jag har tagit den vid behov och väldigt sporadiskt. För mig gjorde det underverk bortsett från att ryckigheten gjorde att jag pendlade för mycket i oönskad vakenhet och total utslagning och inaktivitet. Där upplystes jag om att ”vid behov” inte var syftet och att regelbunden och daglig användning ger stabilitet där man drar ner på MS-tröttheten, orkar tänka och vara vaken, men också sova nattetid. Och det visade sig stämma.

Av en händelse läste jag nu Fass och upptäcker att man tagit bort varningen ”risk för anorexi” men lagt till att medicinen är beroendeframkallande vid användning som inte är vid behovsanvändning. ¿Que?

Så varför bryr jag mig och varför slutade jag nu så tvärt? Jo, det finns en risk och misstanke – från min sida – att märkliga symtom jag haft senaste åren, kan bero på medicineringen. Centralstimulerande läkemedel har en förmåga ge märkliga effekter som kan upplevas som skrämmande då det påverkar varseblivning. Så jag testar och ser om det blir annorlunda, kanske rent av bättre.

Dag 2 utan medicinering och en effekt jag nu råkat ut för (som inte är positiv), är att jag inte har något mot MS-tröttheten. Total utmattning. Slocknar och sover stenhårt där jag borde uthärda till sänggående. En gubbvila på 20 minuter tycker jag är skönt, inte säkert jag sover men vilar. Nu… i dag… alltså… Två timmar djupsömn en sen eftermiddag är inte idealiskt. Och där det var svårt att vakna och orientera sig (till tid, rum och person). Den tröttheten och den makt tröttheten tar, gör mig mest ledsen. För det är något som påminner mig om att jag har MS och att den stjäl energi, ork och tid. Men kanske det blir lite bättre när effekten försvunnit helt av medicineringen. Det är när jag slutar medicinera som jag de första dagarna kraschar i tröttheten.

När jag ändå slutade med ovan medicinering passade jag på att även sluta med nässprej mot min kroniska snuva (allergi). Efter ett års daglig användning. Tydligen innehåller den kortison. Men ömma modern har upptäckt något som läkarna inte riktigt tror på. Att kortison påverkar synen. Jag har fått mycket problem med synen. Så jag testar och ser om det gör någon skillnad.

Jag har mig själv som försöksperson. Det enda jag vet, även om jag inte vet om jag reagerat negativt av ovan medicinering, är att jag generellt sett reagerar negativt på alla former av mediciner. Till slut vet man inte vilken medicin som har vilken negativ effekt, men jag får ständigt väga fördelar mot nackdelar. Och testa mig fram. Det är svårt finna en balans. De flesta kan ta alla former av läkemedel och har enbart avsedd effekt utan problem. Där har jag aldrig varit.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *