Nile: Blogg online sedan 1999 Många vet vem jag är. Få känner mig. Ingen förstår mig.

Inte genomtänkt

För första gången fick jag i dag höra det jag misstänkt. Min yrkeskategori kommer att upphöra existera om ett par år. Under förutsättning att det nya journalsystem som vissa regioner håller på att implementera går enligt planerna från tal till text, det vill säga taligenkänning där programvara kan skriva ut det som dikteras. Tekniken har utvecklats sedan jag stötte på det första gången för 25 år sedan. Men problemen kvarstår. Talspråk kan inte bli begripligt skriftspråk utan allvarliga syftningsfel som ger konsekvenser. Vi pratar patientjournal.

Sekreterarens nya roll ska utredas. Arbetsgivare lyssnar på dataföretagens säljargument och ingen av dem är förankrade i den verklighet de påverkar. Arbetsgivare tror fortfarande på det papperslösa samhället, teknikens förmåga ersätta personal, utan en tanke på att nya arbetssätt leder till nya behov som inte leder till ekonomisk vinst. Plötsligt lär man upptäcka att den personalkategori man vill ersätta också hade andra arbetsuppgifter som inte hade med journaldokumentation att göra. Och att den administrativa kompetensen är mycket hög hos sekreterare som redan i dag är underutnyttjade. Man har väl en tanke att de kanske ska hjälpa till mer med att svara i telefon och sitta i receptioner. Enormt kompetensslöseri! Men det jag tror det kommer mynna ut i, är att de blir korrekturläsare av den bristfälliga journaldokumentation vi till dags dato varit experter på att göra rätt från början. Det är enklare, går snabbare, att låta sekreterare skriva läkardiktat istället för bristfällig programvara som inte kan skilja på järnbrist och hjärnbrist. En filtrering skrivande sekreterare gör utan att det det blir fel i texten. Sitta efteråt och korrekturläsa är järndött (pun intendent).

Berörs jag? Både ja och nej. Även om jag har titeln så har jag andra roller som inte påverkas av dessa förändringar. Jag får bara en ny programvara, men har kvar mina arbetsuppgifter som jag gärna delar med mig av till kollegor som blir av med jobb. Men allt ligger fortfarande några år in i framtiden. Ingen tror på införandet om ett år som det planerats för. Sist vi införde ny programvara, som bara var en uppdatering och inte något nytt från grunden (som det nu blir) tog projekttiden 5,5 år istället för de 9-12 månader som det var sagt. Så jag är skeptisk till hur lång tid det tar, men vi kommer i mål förr eller senare.

Det blir inte bättre. Utveckling är inte en förbättring, bara en förändring.

En tanke om “Inte genomtänkt”

Kommentarer är stängda.