Utan rädsla

Trots extensivt sökande i minnesbanken, så kan jag inte erinra mig någon tandläkarskräck – eller tandvårdsrädsla som är begreppet som ska användas om tandläkaren själv får välja (9 av 10).

Jag förstår inte vad rädslan består i. Mina föräldrar har/hade svår skräck. För den ena tror jag det handlar om kvävningsrädsla, för den andre om smärta.

Logiskt sett borde jag också känna någon form av obehag, men inte alls. Detta trots:

  • Minnet av första besöket som liten, jag var rädd, förstod inte sammanhanget jag befann mig i. Grät och minns mycket väl tandläkarens ”håll käften, ungjävel”.
  • Under skolåldern drogs väldigt många mjölktänder, jag hade mycket inflammationer. Och jag fick otroligt mycket amalgamfyllningar. Jag hade alltid karies. Förmodligen har jag mer amalgam än emalj.
  • I tjugoårsåldern förändrades det. Nu fick jag problem med felväxande visdomständer som skadade intilliggande tänder.
  • Amalgamfyllningarna började bytas ut mot annat material. Som plast vilket över åren också bytts ut.
  • I dag har jag inga visdomständer kvar. Tandläkare tog två, men råkade skada en intilliggande tand som fick rotfyllas. Ja, jag har nog 2-3 rotfyllningar. Det har aldrig känts. Nerverna har alltid varit döda när de rensat kanalerna.
  • Jag har mycket problem med tänderna. Karies har inte haft senaste 30-35 åren. Det var en barndomsgrej. Istället är det tre problem som återkommer. 1) Amalgamfyllningar som finns kvar spränger den tunna emalj tänderna fortfarande har. De kan delvis bygga upp tänderna igen; om inte måste tanden dras helt och jag blir där tandlös. 2) Tidigare hade jag under 15 år en MS-medicinering vars biverkning var att emaljen blev tunn och tänderna känsliga för smärta. 3) Cystor som löst upp käkbenen så tänderna självdött och lossnat. Bara att dra tänderna.

Jag borde känna obehag eller rädsla. Nej. Cystor och upplösta käkben ledde till att kärlkirurgen fick operera ut cysta, återstående två visdomständer och sedan har det varit bra. Som allt har jag förlorat fem tänder varav fyra är visdomständer. Så bra resultat med andra ord. Jag har en svårt skadad tand som är rotfylld som de ville dra för tio år sedan, men de gav mig tillfällig lagning som skulle hålla max ett år. Och den har hållit nu ett decennium. Och snuset gör att min tunna emalj blivit tjockare efter vart jag bytt medicin. Ja, ökad salivproduktion av snus skyddar mot karies och emaljen återhämtar sig.

I övrigt är det bara tandsten som är konsekvensen av snus.

Jag har dragit tänder utan bedövning. Bekommer mig inte. Jag är väldigt avslappnad och tacksam när jag är hos tandläkaren. Nästan somnat några gånger. Trots alla problem genom åren så har jag under senaste 20 åren haft Frisktandvård till väldigt låg kostnad. För jag tar hand om mina tänder. Problemen är konsekvenser från barndomen och p.g.a. MS. För det ska man inte straffas kostnadsmässigt. Och sedan ett år tillbaka har jag helt fri (nåja) tandvård till sjukvårdskostnad som gör att jag får frikort. Högkostnadsskyddet gäller. Avtalet gör att jag får tätare kontroller.

Jag gillar gå till tandläkaren och tandhygienisten. Varför skulle det skrämma mig? De hjälper mig och åtgärdar problem innan det leder till konsekvenser. Det finns värre saker.

Förresten har jag nu bokats in för vaccination covid-19, dos 1 på torsdag. Jag tillhör fas 1 och har fått vänta länge nog. Men det dröjer innan jag kommer ur min isolering. Kollegorna på jobbet får vänta till fas 4 trots att de också är sjukvårdspersonal. Så jag får passa mig för dem. Smitthärdar! Vaccinet jag får är Pfizers. Samma som ömma modern fick för tre veckor sedan. Skåne är lite snabbare med fas 1.

Publicerat den
Kategoriserat som Dagens