8036 dagar dagbok

Så bloggen fyller 22 år i dag. Tänka sig.

Bloggen har kommit att betyda mindre och mindre. Åtminstone jämfört med för 20 år sedan. Då ägnade jag all min tid åt HTML-design och skriva inlägg efter inlägg. Jag byggde ett liv tätt kopplad till bloggen. Eller dagbok. Egentligen låter blogg mer märkvärdigt och avancerat än vad det är.

Jag hade en gästbok som svämmade över. När bloggverktyget tekniskt ersatte HTML-dagboken, blev det istället kommentarer på enskilda inlägg. Jag hade många kontakter över nätet. Vi träffades också på större dagboksträffar som vi anordnade. Allt var kul. Eller mindre kul. Vi följde varandras liv och stöttade varandra. Nätet blev en social samlingsplats som förändrade liv. Vi tillförde något vi annars med stor sannolikhet skulle gått miste om.

Något hände. Jag tror det var blogg-boomen omkring 2005 (dagens influencers) som var början till slutet. Dagboksbloggarna som regerat var inte längre coola. Det privata blev lite för offentligt. Det ledde till konsekvenser. När nya plattformar dök upp, som Twitter och Facebook, valde många att överge sina ”töntiga” bloggar och gömma sig, bli restriktiva, lätt brända. Kontakterna upphörde även om vi fortfarande är FB-vänner och har lite koll på distans.

Jag är en av få som inte släppt min dagboksblogg. Men den betyder inte så mycket. Jag får skriva av mig, men det gör jag också på Facebook, Twitter och Instagram. Vill jag vara social har jag LINE för chatt med skäggbröderna.

Det jag saknar är den gemensamma platsen, samlingen, som bloggarna kunde ha med olika webbringar och länkar. Vi har skingrats. Så jag förmodar att det är så det förändrats. Bloggen går vidare oförtrutet, men fyller numera bara funktionen skrivklåda. Vilket inte syns här i samma utsträckning som förr. Men förmodligen skriver och läser jag lika mycket online nu som då. Om man ser på det sammantaget med andra plattformar jag är aktiv på. Men bloggen är inte central lägre, har ingen central roll vad gäller social samvaro.

22 år. Om det är imponerande eller bedrövligt, låter jag vara osagt. För jag vet inte. Konstaterar bara ”22 år”, och något slutdatum är inte satt. Om jag inte glömmer betala webbhotellet. För strul ogillar jag – kommer inte lägga tid på att återskapa något. Vi får se.

Publicerat den
Kategoriserat som Dagens

1 kommentar

  1. Grattis till det! Jag firade samma i höstas. Vi är imponerande fossiler av en svunnen era.
    Även om det är ganska tramsigt och ibland extremt rutinartat kommer jag förmodligen aldrig sluta. Det är min lilla dagbok och jag gör det mest för mig själv.

Kommentarer är stängda.