Två veckor har gått där jag varit tillbaka på jobbet efter min ledighet. Missförstå mig nu inte. Jag sitter fortfarande hemma på distans och arbetar, i dag isolerad dag 324.
Två veckor och jag har fortfarande inte fått tillfälle att ta itu med mina ordinarie arbetsuppgifter som behöver utföras dagligen, dag efter dag, samma upprepning. Berget av ogjort arbete är nu enormt. Istället har jag fått utföra akutjobb som tagit många och långa dagar. Även om det är stimulerande och kul att inte utföra samma ständigt och jämt, så tar det för mycket tid i anspråk. Hastigt och lustigt blev jag nu också involverad i vaccinering Fas 2. Det är lite irriterande. Informationen. Eller bristen på information. Generellt alltså. Vi får inga leveranser, vet inte när vi får leveranser, vet inte vilken mängd vi kan förvänta oss, men vi ska som sjukvård ge vaccin och vi ska som patient erhålla vaccin. Men alla vet lika lite trots överflödet av information som vi får via media. Oftast med slutsatsen ”vi vet inget men det kommer att ske”.
Själv fick jag brev i dag om att jag ska vaccineras inom Fas 1 denna vecka (det är fredag). ”Ring din vårdcentral”. Automatiskt läste de där upp ”det går inte att boka vaccinering förrän på måndag”, men jag stod på mig och fick prata med en riktig människa som förvånades över att jag skulle vaccineras och hade fått ett brev inkl. blankett hälsodeklaration. ”Nej, vi har inte fått något vaccin denna vecka och vet inte när vi får det heller eller om det räcker till dem som fått brevet” (som skickats ut centralt och inte från vårdcentralen). ”Vi sätter nu upp dig på bevakningslista att du ringt och tillhör Fas 1 som ska vaccineras snarast. Du kommer att få en kallelse med datum och tid hemsänd till dig när vi vet mer och har vaccin. Ringa inte och boka tid”. Känns ju typ hoppfullt? Klart och koncist? Nä. Men jag har väntat i ett år. Jag kan fortsätta vänta. Men jag vill ha vaccin innan Astra Zeneca dyker upp i landet.
Veckan har varit strulig och det började i söndags när mikrovågsugnen tvärdog efter 15 år. Jag får inte bege mig ut. Jag använder mikrovågsugnen dagligen när jag går hemma. Akut fick jag beställa en mikrovågsugn online där jag garanterat fick den hemlevererad innanför min bostadsdörr. Jag fick den levererad hem på hallgolvet i onsdags, så det var ändå snabba puckar.
Det riktigt struliga var matleveransen hem som jag fick i onsdags.
- En matkasse saknades.
- Kundtjänst: Nej, de har glömt packa den på lagret. (Jag tror chauffören gett min matkasse till annan kund).
- Kundtjänst: Men du får en ny på torsdag.
- Kundtjänst torsdag: Du får din leverans mellan kl. 20-21. Jag: På kvällen?! (Jag har alltid leverans vid lunchtid annars).
- Torsdag: Ingen matkasse dök upp mellan kl. 20-21. Och varken före eller efter utlovad tid.
- Kundtjänst fredag: Nej, vi hittade aldrig din adress, så vi annullerade beställningen. Du får en värdecheck som täcker fakturan för uteblivna varor.
Det märkliga är att chauffören, som inte kunde läsa GPS, aldrig ringde mig. De ringer alltid annars när det är problem. Värst av allt är att jag tror att jag såg chauffören utanför mitt köksfönster kl. 21.15 men han gick åt fel håll, var inne på gården men gick fel riktning. Huset har både jämna och ojämna gatunummer, men han gick bara längs hussidan med ojämna nummer och jag bor på jämnt nummer om han hade bemödats sig gå hela gården runt. Här är kanske tio uppgångar, hälften med ojämnt gatunummer. Så slött! Men jag är inte förvånad.
Jag behövde verkligen den där matkassen med matvaror. Så jag har fått lägga en ny beställning till lördag (hur nu det ska gå), men rabattchecken jag fick äts nu upp av leveranskostnaden då jag inte så snart kan beställa så många varor att jag kommer upp i över 750 kr för att få det fraktfritt. Arslen! Privat företag som skor sig på att folk inte har några alternativ under isolering. Nivån fraktfritt var lägre tills pandemin slog till. Då passade man också på att höja alla priser.
Äntligen hittat en TV-serie att följa som hittills har fyra säsonger på Prime Video: This Is Us.