Omvänd ordning för datum bloggarkiv oktober 2003
2003-10-31
Ibland blir man så förbannad på sig själv. Jag gick ner i källarbutiken för att köpa en tidning då jag var uttråkad
och ville lösa korsord. Inte förrän efteråt kom jag på att jag ju inte kan hålla i en penna.
Annars känns det väl… bra? I går kväll var det som om skovet gått i regress, men i dag är benen tunga och
geléartade igen. Ändå märker jag en viss skillnad. Jag orkar sitta och det går lättare att skriva på tangentbord.
Tillfälligt?
Borde jag inte i jämställdhetens namn åtminstone bli kallad till anställningsintervju om det av 25 sökande finns en
manlig läkarsekreterare? Bara en fundering.
2003-10-30
Besöket på akutmottagningen gick väldigt smärtfritt. Det tog sammanlagt 2½ timme från det jag klev in innanför
dörrarna tills jag var ute igen. Ms-skov är konstaterat men det ska inte åtgärdas i nuläget. Jag får snällt vänta ett
par dagar till och läkaren kommer att följa upp mig på måndag.
Oavsett vad som händer så känner jag misstro. Varför hjälper inte bromsmedicinen? Men inte heller där tror jag
att man kommer att göra så mycket. Vad finns där egentligen att göra? Ingenting.
Dagen har varit god.
2003-10-29
Del 2
Det blir akuten i morgon. Det känns lugnast så.
Del 1
Beroende på hur kvällen blir – jag lägger nog in mig i morgon. Kanske. Det är alltid bekymmersamt att lämna
kissen, men i nuläget gör det varken till eller från om jag är hemma hos henne.
Ännu en dag utan varmvatten… och inga meddelanden har gått ut.
2003-10-28
Usch, jag tycker inte om att vara sjukskriven. Här går jag och känner efter om jag inte blivit sämre och jobbar upp
panikkänslor. Nej, jag tror inte jag har blivit sämre men allt känns så mycket mer när man inte koncentrerar sig på
annat. Det är otäckt att gå hemma.
Plötsligt så var varmvattnet åter borta. Hela dagen utförde man arbeten men inga meddelanden har gått ut om det.
Nu är det kväll och jag har inte fått duscha. Jag vill duscha. Jag måste duscha. Det känns äckligt och det kliar
överallt. Hoppas jag får duscha i dag.
Snart drar Tintelin till Australien. Roligt för henne, trist för alla oss andra…
2003-10-27
Nu är jag heltidssjukskriven. Det känns underbart skönt, som om all världens bekymmer rann av mig. De timmar
jag befann mig på jobbet i dag gick ut på att färdigställa vissa åtagande så att jag inte behöver tänka på jobbet utan
bara kan vila och slappna av.
Hur länge jag är sjukskriven har jag ingen aning om. Läkaren kommer väl på ett eller annat sätt komma fram till
det och därefter kontakta mig. Kanske. Jag förstår inte att det ska vara så omständligt. Blir jag sämre de närmaste
dagarna ska jag ta mig till akuten för att den vägen bli inlagd. Eftersom polikliniska behandlingar inte existerar
här, så blir man alltså inlagd och tar en vårdplats i anspråk bara för att få några timmars kortisondropp under tre
dagar. Det enda positiva i det är att man då får nattpermission och får sova hemma. Men ändå. Jag kallar det här
för dålig, nästan obefintlig, vård. Träffa min läkare får jag inte. Möjligtvis träffa en neurologjour på akuten som lägger in mig på en avdelning i ”onödan”.
Förhoppningsvis blir jag inte så dålig att jag tvingas söka akuten. Ska jag bli så dålig får jag se till att bli det i den
här veckan, för sedan är det för sent. Ett skov kan inte brytas med kortison efter att skovet pågått 1-2 veckor. Blir
jag sämre i nästa vecka, så att jag inte klarar mig själv hemma, blir jag inlagd en längre period (veckor, månader?)
tills skovet gett med sig av sig självt.
Vila. Jag ska vila. Den förmodade förkylningen som jag möjligtvis har latent i kroppen kan eventuellt vara
orsaken till mitt skov. Fysisk aktivetet och stress förvärrar, varför jag är ordinerad vila. Nu ska jag vila.
2003-10-26
Så skönt. Tänk att sitta i soffan och prata i telefon med en sovande kisse bredvid sig. Så behagligt hade jag det
under kvällen. Tills kissen började storvråla, hoppade upp och bet mig i armen för att genast åter lägga sig ner och
fortsätta sova. Idyllen sprack. Kisse måste ha haft en mardröm (hon såg ju trots allt den hemska Vaselina på nätet
i går) och jag blev (är) kattbiten.
Sakta, sakta. Med en obrukbar högerhand är det inte helt lätt att skriva på dator, men riktigt deprimerad blir jag
när jag ska skriva något med penna. Nu ska jag bli deprimerad dubbelt upp. Jag ska skriva månadens räkningar…
för hand… och summorna är inte att leka med. Det är dags att betala restskatten.
2003-10-25
Del 2
I dag tänker jag på Orups sång…
Vem ska ta hand om denna obrukbara spillra av en man… åh, ta mig hem… ta mig dit jag kan få sova mig hel
igen…
Från Djursholm till Danvikstull
Del 1
I dag går ett stort
Grattis!
till r2 på födelsedagen!
2003-10-23
Sitta. Jag kan sitta. Allt som kräver styrka, som att gå eller använda höger arm, kan jag glömma.
Trots besvären gjorde jag en ansträngning, med betoning på ansträngning, i dag genom att shoppa sådant som var
absolut nödvändigt. Mat? Nej, jag sa ju ”nödvändigt”.
Apoteket fick ett besök där jag snabbt plockade ihop tandborstar, salva, krämer, tabletter o.s.v. Dock fann jag inte
två av de saker som fanns på min lista. Jag fick fråga personalen. Och det vet vi ju hur kunniga de är…
– Jag behöver injektionstork utan sprit.
– Sårtvätt?
– Nej, små sterila papperslappar som man själv kan hälla sprit på för att rengöra hud innan och efter man tar
sprutor.
– Vänta, jag ska gå och titta på lagret.
(några minuter senare)
– Här är en bra rengöringssprit…
– Jag vill inte ha något med sprit då det torkar ut huden. Jag vill ha injektionstork utan sprit.
– Jaha, då har vi MediSwab.
– Jo, men de är förindränkta i sprit.
– Men om du tar vanligt hushållspapper då…
– Nej, det är inte sterilt.
– Nä, vi har nog inte det du vill ha. Det existerar nog inte.
– Jo, det existerar och sjukvården använder bl.a. sig av det.
– Jaha. Nej, sånt har inte vi. Ta reda på varunamnet så kanske vi kan beställa hem det åt dig.
– Okej. Nå, men har du kylpasta?
– Vad för något?
– Jo, ungefär som kylbalsam fast i pastaform. Balsam är vattentunt och jag vill ha något motsvarande i form av
salva, kräm eller pasta.
– Oj, jag får nog titta i datasystemet. Nej, vi har bara kylbalsam som börjar på ”kyl”.
– Men jag vet att det finns men vet inte vad det heter.
– Ja, det finns inte i vårt system, men ta reda på produktnamnet så kan jag säkert beställa det.
Tja. Rådgivning och hjälp är något Apoteket stolt framhåller kring sin kompetenta personal. Hjälp kan man
tydligen inte få förrän man vet mer än personalen och kan överbevisa dem vad de har i sitt eget sortiment.
Vad har jag mer shoppat? Vinterskor. Fickkalender. CD-skiva. Kattsand och kattmat. Och så blev det ett besök på
McDonalds. Jag har väl sagt att modern besöker mig? Då blir det alltid Burger King eller McDonalds på moderns
begäran.
Det är ett par år sedan jag köpte en CD-skiva. I dag blev det Beyoncé. Jag lyssnar på den just nu, så jag vet inte
om den är bra. Den är… märklig. Betoningen är lite märklig.
2003-10-22
Klassträffen.com meddelade mig att man bytt utseende. Jo, det var ett tag sedan jag besökte sidan men någon
annan ändring än att de ändrat från mörkgrön till vit bakgrundsfärg, kan inte jag se. För 4-5 år sedan registrerade
jag mina avgångsklasser för grundskola och gymnasie, men än så länge är vi bara två från respektive
avgångsklass som registrerat oss. Trist. Eller hur man nu ska se det. Om 2½ år är det 20 år sedan vi gick ut
grundskolan men jag är inte helt säker på att jag vill dyka upp på en klassträff. Fylla och skolminnen var
innehållet när vi träffades 1996 och jag behöver ingen repris. Jag har i dag inte kontakt med någon från skoltiden,
varken grundskola eller gymnasie, även om jag har lite koll på vad de andra gör i dag.
I dag är det minusgrader även dagtid. Underbart väder. Så här skulle det varit året runt.
2003-10-20
Jag hade tänkt ta en liten vilopaus från dagboksskrivandet men tänkte att jag inte bara kan försvinna efter
gårdagens text utan en liten uppdatering.
Benen är lite bättre i dag men högerarmen… Ack. Det är inte lätt att ta en spruta när handen skakar efter att man
försöker hålla sprutan stilla då kanylen är införd i skinnet. Inte är det heller så lätt att skriva för hand när pennan
vill glida ur handen och då jag inte kan trycka så hårt att texten syns. Och det är absolut inte min handstil det jag
lyckas få på pränt. Datorer går bättre att skriva på även om det går långsamt. Men det känns rätt okej allt som allt.
Så länge jag kan förflytta mig utan hjälpmedel står jag ut med allt annat. Jag ska bara jobba i morgon också och
jag jobbar inte hela dagar nu. Jag flexar mycket. I slutet av veckan är jag ledig eftersom moderskeppet landar.
Kommande helg är arbete och jag får se om moderns omvårdnad hjälpt mig eller om det gjort mig utarbetad.
På lördag fyller Vaselinas husse år.
GP tar in väldigt märkliga notiser under ”Meddelanden”. För en tid sedan berättade jag om katten som vunnit
andrapris i en tävling anordnad av en båtklubb. I dag fann jag något nytt under underrubriken ”Råd & hjälp”.
”ELIN, 90 år, sjunger ”Var dag en sällsam gåva” 00 00 00
ANITA (Operaröst!) sjunger ”O, store Gud, när jag den värld beskådar…” 031-0000000
Fri kristen service dygnet runt!”
Ännu en anledning till att göra sig av med telefonen och gå ur Svenska Kyrkan? När jag kontrollerade
telefonnummerna visade de sig tillhöra ”tele-bibel”. Tja, vi har väl alla läst Bibeln. Gud, Moses, Jesus, Jona
(ähum), Elin och Anita.
2003-10-19
Så var det åter dags för ett skov trots ny pågående medicinering. Så verkningsfullt var det.
Mitt nya skov består i att jag inte har någon kraft i benen. Med små stapplande Parkinson-steg tar jag mig fram
där jag inte kan lyfta på fötterna eller knappt stå upp. Jag ångrar djupt att jag inte tog två kryckor med till jobbet i
dag. För självklart sjukskriver jag mig inte i första taget. Förutom detta har jag nedsatt kraft i höger arm och kan
inte greppat någonting utan att tappa det efter några sekunder. Kan jag verkligen arbeta? Jo, jag måste. Gör jag
inte det betyder det att jag måste söka akut och jag vill inte sitta ett dygn på en akutmottagning och absolut inte
riskera att bli inlagd. Därför kämpar jag på. Effektiviteten är väl inte alltför imponerande och jag är så trött, så
trött. Svårt att skriva har jag också. Pennor kan jag inte hålla i och det går väldigt, väldigt långsamt att skriva på
datorn. Nåja, jag fick åtminstone till en text här.
2003-10-18
Del 2
I början av veckan hade min dagbok besökts av 150 000 personer. Jag vet, det är inte mycket men ändå en
milstolpe. Snart femårsjubilerar dagboken och det blir ungefär ett genomsnitt på 80 personer dagligen. Nä, det var
fel. Jag tror inte att 80 personer läser min dagbok utan det är så att sidan besöks av färre personer flera gånger
dagligen. Ibland kanske man hamnar här av misstag, ibland kanske man besöker sidan allt från fem gånger
dagligen till en gång varannan månad. Det är svårt att säga, för många är fortfarande väldigt anonyma för mig
även om jag varit i kontakt med många besökare genom åren.
Är det dags att lägga av när jag skrivit dagbok i fem år? Vet jag ens hur man gör för att sluta? Finns där någon
yttre faktor som kan få mig att sluta? Ingen aning. Jag vet inte. Jag kan inte besvara mina egna frågor.
Besöksstatistiken är inte viktig längre utan jag fortsätter att skriva. Varför jag nu skriver. Ovana eller vana?
Del 1
Väldigt meningslöst men också väldigt skoj. Sätt på ljudet och surfa in på www.weebls-stuff.com.
2003-10-17
Oh, vilket party. Den här natten har jag inte fått många timmars sömn. Grannen hade herrmiddag, eller vad man
ska kalla det för. I går vid 19.30-tiden hörde jag hur festen pågick med mycket tjo och stim. De höll fortfarande på
när jag lade mig strax efter kl 22. Kl. 01 vaknade jag av musik på högsta volym. Det var bara för mig att gå upp,
för det gick omöjligt att sova. En halvtimme senare slutade musiken och istället utbröt vilt slagsmål, en massa
skrik, någon låste in sig, saker gick i kras. En efter en försvann gästerna och ställde sig på parkeringen utanför och
kissade. Ja, de varken hann eller vågade det i det kaos som rådde hos min granne. Grannen fortsatte att gorma och
skrika en bra stund men hade åtminstone en gäst kvar. En gäst som började dammsuga efter kl. 02. Kl. 03 började
musiken igen på högsta volym och höll på ett par timmar. När jag gick upp kl. 06 var det märkligt tyst.
Har jag koll på grannarna? Öh, nä. Frågan som borde ställas är: ”Hur ska jag kunna jobba i dag utan sömn?”.
2003-10-16
Självkännedom är bra. Vilken tur då att PC för Alla hjälper mig genom att göra några test över nätet. Här är
några.
* * * * *
Dante’s Inferno Test – är du ondskan själv? Det finns nio nivåer där den nionde nivån är värst, då är man verkligen
förtappad. Obs! Från det man går in på sidan har man tio minuter på sig att svara, annars får man inte fram något
slutresultat.
Mitt resultat – jag är våldsam
Seventh Level of Hell
Guarded by the Minotaur, who snarls in fury, and encircled within the river Phlegethon, filled with boiling blood,
is the Seventh Level of Hell. The violent, the assasins, the tyrants, and the war-mongers lament their pitiless
mischiefs in the river, while centaurs armed with bows and arrows shoot those who try to escape their
punishment. The stench here is overpowering. This level is also home to the wood of the suicides- stunted and
gnarled trees with twisting branches and poisoned fruit. At the time of final judgement, their bodies will hang
from their branches. In those branches the Harpies, foul birdlike creatures with human faces, make their nests.
Beyond the wood is scorching sand where those who committed violence against God and nature are showered
with flakes of fire that rain down against their naked bodies. Blasphemers and sodomites writhe in pain, their
tongues more loosed to lamentation, and out of their eyes gushes forth their woe. Usurers, who followed neither
nature nor art, also share company in the Seventh Level.
* * * * *
ColorQuiz berättar vilken som är din färg och utifrån det vilka bekymmer du har och vad du kan göra åt dem.
Mitt resultat:
Your Existing Situation
The existing situation contains critical or dangerous elements for which it is imperative that some solution be
found. This may lead to sudden, even reckless, decisions. Self-willed and rejects any advice from others.
Your Stress Sources
Delights in the tasteful, the gracious, and the sensitive, but maintains his attitude of critical appraisal and refuses
to be swept off his feet unless genuineness and integrity can be absolutely vouched for. Therefore keeps a strict
and watchful control on his emotional relationships as he must know exactly where he stands. Demands complete
sincerity as a protection against his own tendency to be too trusting.
Your Restrained Characteristics
Willing to participate and to allow himself to become involved, but tries to fend off conflict and disturbance in
order to reduce tension.
Believes that he is not receiving his share–that he is neither properly understood nor adequately appreciated.
Feels that he is being compelled to conform, and close relationships leave him without any sense of emotional
involvement.
Your Desired Objective
Shelves his ambitions and forgoes his desire for prestige as he prefers to take things easily and indulge his longing
for comfort and security.
Your Actual Problem
Wants to act freely and uninhibitedly, but is restrained by his need to have things on a rational, consistent, and
clearly-defined basis.
* * * * *
What’s your pop star Style?
Mitt resultat:
Deep ’n Soulful
You project a cool, intellectual vibe, and your friends and family are probably often impressed (and maybe a little
intimidated) when you wax philosophical. You may be a little more serious than most of today’s pop stars, but
your thoughtful, artistic persona adds a level of mystery and sophistication that your fans are sure to find
irresistible.
Pop stars like you prefer small, intimate venues to big stadium shows. That’s because you really want to connect
with people in an authentic way. When it comes to your style, you should veer toward simple and straightforward
— you don’t want to distract anyone from your music or your meaning. Black turtleneck or sleeveless shell and
casual pants? Sounds good. If you want a bit more flash, showcase your personality through a wild pair of shoes,
cool coat, or accessories like that to-die-for bracelet. To those who really get you, your basic attire will only make
your passionate and profound nature burn more brightly.
* * * * *
Blir du 100 år??
Mitt resultat:
Din förväntade livslängd är 49 år.
Oj då, det var inget vidare!
Det mesta i din tillvaro och din livsstil talar emot ett långt liv. Men det finns många saker du kan göra för att
förbättra dina chanser till ett längre liv. Gå igenom frågorna igen en efter en, och tänk noga igenom varje fråga.
Vad är det du själv skulle kunna förbättra i varje område. Börja dina förbättringar med det som är lättast och sen
när du nått resultat så kommer det att gå lättare och lättare. De tre saker som mest förkortar en människas
förväntade livslängd är rökning, övervikt och för lite motion. Skriv gärna och berätta för oss hur det gått för dig
och om denna test betytt någonting för dig. Vi är intresserade av att det går bra för dig. Jag önskar dig lycka till.
Vill du veta hur din framtid blir enligt astrologin? Titta då på länkarna till höger. Hälsningar Rolf Ekberg. PS Det
finns en viktig faktor som vi inte räknat med i denna test. Det är läkarvetenskapens framsteg inom dom närmaste
åren. Vi står inför flera genombrott inom många medicinska områden och om du själv kan bidra med att förlänga
ditt liv i bara ETT år så kanske det betyder att du får ta del av något medicinskt framsteg som förlänger livet i TIO
år eller mer. Tänk på det!
Min kommentar: Tja, det räcker väl med 16 år till?
2003-10-15
Grattis, säger jag till alla i Stockholm Läns Landsting. Ni har nu dragit samma vinstlott som Region Skåne och
Västra Götalandsregionen dragit. Underskott i finanserna gör att man slår samman och tar bort vård. Resultatet
kommer att bli ännu mer besparingar då omorganisation inte är besparande – tvärtom. Det kostar att göra
administrativa förändringar samtidigt som vård måste ges. Jag tvivlar på att politiker och tjänstemän inom
landstingen egentligen är kompetenta till att ta sådana här beslut. Förutom att besparingar kommer att leda till
besparingar i form av tillgänglighet inom sjukvården, så sparar man inte ett öre ekonomiskt. Istället får man arga
medborgare och upprörd personal som någon gång vill få arbetsro där man inte behöver ”anpassa” sig efter varje
nytt landstingsval. Återigen grattis. Welcome to my world.
Vissa uttryck gillar jag. Som gårdagens ”olaga frihetsberövande”. Ett annat uttryck är ”trolöshet mot huvudman”.
Visst är det så där lite byråkratiskt mysigt? Det jag nu mest undrar över är om ”laga frihetsberövande” och ”trohet
mot huvudman” finns som giltiga termer. Eller det är något som förväntas av var och en, så inga sådana uttryck
behövs?
Jag sover, sover och sover. Sover för att få tillbaka den mentala balansen och tilltron på mig själv och min
omgivning.
2003-10-14
Del 2
Pang, och så gick jag in i den mentala väggen igen och blev sjukskriven. Jag har känt det i flera veckor och
eftersom ingen yttre förändring skett så fick det bli så här mot min vilja. I och med sjukskrivningen så rann också
alla krav, måsten o.s.v. av mig och det känns bara skönt. Ändå har jag kämparglöden kvar och förutsätter att jag
kan gå tillbaka till jobbet på fredag. För några dagar. Det här håller inte i längden. Åtta månader har det gått
hittills.
Dagen började dessutom med att jag inte kom in på jobbet. Alla ytterdörrar var spärrade. De som befann sig inne
kom inte ut. Sedan sjukskrev jag mig kl. 12 i dag och skulle hem. Då gick det inte att komma in i
omklädningsrummen, då alla dörrar var spärrade. Det är skit med elektroniska lås. Jag funderar på att anmäla
arbetsgivaren för olaga frihetsberövande. Först kl. 15 kunde jag slippa ut.
Del 1
I dag säger vi grattis till Annica!
2003-10-13
Jag är verkligen uppstressad. När det gäller jobbet så har jag mina ordinarie arbetsuppgifter inklusive
handledning, projektarbete samt datautbildning. En kalldusch blev att jag ska utbilda läkare och sköterskor i
datajournal nästa månad. Åh? Hur ska jag få in det också i mitt schema? Det där med 75 % arbete kan jag
glömma.
Sedan har jag ju alla måsten på fritiden. Där är så mycket jag måste fixa, ordna, göra. Ursäkta mig, men nu hinner
jag inte skriva mer i dag.
2003-10-12
Vilodag. I morgon börjar eländet igen.
2003-10-11
Varför arbetar jag?
Den sociala gemenskapen.
Tjäna pengar.
Stötta samhällsekonomin.
Göra något konstruktivt.
Nej, inget av ovan är viktigt för mig. Så varför arbetar jag? Jo, svaret är för mig ganska självklart. Jag vill lära
mig. Lära mig saker och ting, förstå, utvecklas. Det var en stor besvikesle när det visade sig att jag inte kan
studera vidare. Till viss del får jag inte samt att det till viss del är en omöjlighet. Åtminstone inte så som jag skulle
vilja studera – på univeristet. Heltidsstudier är inte aktuellt för mig samt att jag inte kan ta studielån. Det är kört.
Därför har arbetet i sig blivit så viktigt. Det är därför jag engagerar mig så hårt för att ta reda på, undersöka,
reflektera o.s.v. Jag är en nyfiken själ som vill få kunskap till mig. Därför arbetar jag.
Däremot fortsätter mina ”studier” även på min fritid. Jag läser väldigt få romaner då jag istället gått över till att
läsa böcker som ger mig något konkret i form av kunskap. Det är därför jag läser lagtexter, om sjukvård och om
sjukdomar då det intresserar mig. Jag lär mig något. Frågan är vad min nästa källa till kunskap ska bli. Mina
fritidsstudier använder jag mig av i mitt yrke. Vad kan jag mer lära mig?
2003-10-09
De senaste femton åren har jag utsatts för så mycket hot om våld att jag faktiskt tröttnat på det. Förutom verbala
hot har jag också utsatts för bl.a. knivhot. Det är farligt att gå ut. Jag måste ju säga att jag också märkt av att psykvården
dragits ner och att kommunerna inte klarar sitt uppdrag. Varför skulle jag annars ha blivit utsatt för så
många hot av okända människor på offentlig plats? Men jag hotas ju även på nätet, så jag misstänker att de som
trots allt fått eget boende av kommunen också fått tillgång till datorer. Ack, ja. Jag vill ha tillbaka landstingens
institutionsvård.
2003-10-08
Efter en extremt lång arbetsdag trodde jag mig inte ha orken att uppdatera här, så jag förstår inte varför jag gör
det. För orken är puts väck. Kanske jag uppdaterar bara för att inte behöva lägga mig alltför tidigt.
Pressar man mig lite till får man säkert ut råolja ur röven på mig.
Är jag gnällig? Nä, trött, trött, trött. Och mår dåligt, dåligt, dåligt. Men i morgon är en annan dag, åter med arbete,
och märkligt nog ser jag fram mot det. Efter en natts sömn, sömn, sömn…
2003-10-07
I dag vill jag tacka Comnix, mitt webbhotell, som helt gratis utökat mina 10 Mb till 50 Mb (jag behöver bara
betala för 10 Mb). Tack!
Då kanske jag kan strypa mina konton på Telia och Passagen och samla mitt dagboksarkiv under domänen? Vi får
se.
Försvinner min hemsida i november beror det på att domänadressen inte blivit betald. Det är inte helt lätt att göra
betalningar till företag i USA. Skulle nu detta inträffa hoppas jag att alla kommer ihåg min Passagen-adress?
hem.passagen.se/webjonas
2003-10-06
Jag har gjort en ”Jerry” och lägger ut lite detaljer från mitt hem.
Det går inte att missa kissen när man kommer hem till mig. Jag behöver inte hålla fram henne för att visa upp
henne, då hon kommer självmant. Hon vill vara centrum.
Tavlor har jag fått upp några på väggarna även om det tog nästan tre år. Dessutom vill jag påminna mig om att jag
lovat visa dem här. Okej, här är några av dem jag är mest stolt över, eftersom där finns historier kring dem. Ovan
målarinna heter Blom, förnamnet har jag glömt. Hon blev änka i våras när natur-Danielsson från tv dog. Bilden
uppskattar jag eftersom den är lite trolsk. Hela byn dansar ner i bäcken då näcken spelar. Det är lite otydligt på
fotot.
Björkar och vitsippor har Uno målat i akvarell. Min far bor granne med konstnären och tavlan fick jag i 30-
årspresent.
Min far målar religiösa motiv i massupplagor och denna fick jag av honom. Jag tycker om de skarpa färgerna.
Jag vet att jag lagt ut dessa fotografier tidigare i min dagbok, men så här ser det ut när familjeporträttet sitter på
väggen. Originalfotografierna togs när jag var mycket liten och just dessa är lite misslyckade. Jag gör grimaser.
Det var därför jag valde att få just dessa foton uppförstorade inför min 25-årsdag. Det som inte syns här är att jag
på en bild räcker ut tungan och på den andra ser vettskrämd ut.
Nej, jag har inte snott datorer från något Internet Café. Min första dator köpte jag omkring 1996 (och då räknar
jag inte Commondore 64). Eftersom jag inte använder den längre samlar den bara damm.
Den andra datorn fick jag via jobbet men fick sända tillbaka den efter att jag flyttat till Göteborg och sagt upp mig
från jobbet. Det var då jag köpte datorn ovan och som jag använder ett par gånger i veckan då den har lite nyttiga
program där jag sedan förlorat installationsskivorna. Största problemet med den här datorn är att fläkten för sådant
liv.
Numera använder jag min laptop även om jag kopplat till externt tangentbord och extern mus. Den är liten och
låter inte. Enda felet är XP. Usch. Och till höger om datorn har jag den ständigt avstängda mobilen (Samsung).
Bild och form har alltid intresserat och jag har många bevis i hemmet för det. Teckningar, målade tavlor,
schackbräde i trä, trälådor jag tillverkat i träslöjden o.s.v. Här får min kreativitet symboliseras genom denna lilla
minibyst av ett manshuvud som jag gjorde i lera när jag gick i gymnasiet. Få detaljer, väldigt avskalat.
Krukväxter har jag gott om och jag räknar dem varje gång jag vattnar dem för att se om de inte blivit färre. Hur
mycket jag än tycker om gröna krukväxter så är det slitsamt att vattna 22 stycken.
Det här har också dagboksläsarna fått se tidigare. Jag kommer inte ihåg namnet på träfiguren men den är väldigt
talande och den visar en känsla jag ofta har.
Två minnen från en tidigare arbetskamrat i Kristianstad. Jag tänker på dem varje gång jag ser porslinsmoroten på
köksfläkten eller träkatten i bokhyllan. Jo, jag saknar dem men inte arbetet eller Kristianstad.
I denna lilla ask förvarar jag tarotkort. Numera spår jag inte men tycker fortfarande att både korten och lådan är
vackra. Jag har tidigare samlat på tarotlekar och har kanske ett 15-tal. Men de få lekar som jag verkligen använder
förvarar jag i små askar då man ska det enligt alla tarotregler. Ett vackert hem ger lycka? Åtminstone för korten…
Jag valde ut nio böcker som ska representera mig. Från vänster till höger, uppifrån och ned.
Internet-boken kom i mitten av 90-talet och har varit min bibel tillsammans med Tigers HTML-guide, och är det
fortfarande.
Svenska skrivregler ändras ofta och jag måste hålla mig uppdaterad. Inte så mycket för att jag skriver så mycket
(dynga) på nätet, utan för då jag behöver det i mitt arbete. Språk intresserar mig.
Finsk-svensk ordbok får representera två saker hos mig – mitt språkintresse och mina finska rötter. Lexikon har
jag gott om liksom grammatikböcker och ordlistor. Som sagt intresserar språk mig.
Skånsk ordbok representerar ännu en del av mig. Skånskan. Den försvinner mer och mer, tyvärr. Men det beror
på att vännerna omkring mig mobbar mig svårt för skånskan.
Arbetsrätt innehåller en massa lagar och avtal som styr vårt arbetsliv. Jag kan den nu utan och innan. Jag har
stark rättvisepatos.
Fass använder jag nästan dagligen i arbetet för att kontrollera stavningar. Samtidigt passar jag på att läsa kring
läkemedlet eftersom allt som rör sjukvård intresserar jag.
Den fredlige krigaren väg av Dan Millman rör min andlighet. Den att tro på sig själv och sin förmåga till gott.
Tarot är en hel vetenskap för sig som rör vår symbolik av bilder och som kan översättas till vart vi befinner oss
känslomässigt i livet.
Outlander, eller Främlingen på svenska, av Diana Gabaldon visar min smått romantiska sida och intresse för det
skrivna ordet. En utav de bättre böckerna jag läst får avsluta beskrivningen av mig och mitt hem.
2003-10-05
Livet består utav halvsedda långfilmer. Varje gång jag tänker ha en tv-kväll för att se någon långfilm, så tröttnar
jag efter en halvtimme, oavsett hur bra filmen än verkar vara.
Jag är inte längre kulturell. Tidigare läste jag en bok om dagen samt såg kanske sex långfilmer per vecka. Numera
gör jag ingenting, känns det som. Åtminstone sker det inte längre några kulturyttringar hos mig.
Arbetshelgen är över. Det tackar jag för. Tack.
2003-10-04
Jag är väldigt stressad, är kroniskt förbannad och är kanske på väg in i mitt tredje skov för året – trots ny
medicinering. Dock fick jag nu svart på vitt via Dagens medicin att det nu är av forskare konstaterat att man får
fler skov när man är stressad. Jo, tack.
I dag stod jag lugnt och väntade på Flärdtjänsten när en androgyn varelse (kunde ej avgöra könstillhörighet)
plötsligt skrek bak min rygg:
– Din fete jävel med glasögon, har du cigaretter?
Det var mig h*n menade, det förstod jag ju. Särskilt som där inte var några andra omkring oss. Jag vände mig om
och svarade ett kort nej på frågan.
– Fy fan, din dumme idiot kan du för helvete inte svara på vanligt tilltal? Du ska passa dig för jag kan nog fan
trycka in glasögonen i nyllet på dig. Varför svarar du mig inte din helvetes fuling. Har du inget vanligt folkvett?
Med min korta stubin, särskilt i dessa dagar, hade h*n tur att jag inte var den som delade ut en rak höger även om
h*n hotade mig med det. Jag lade band på mig och vände bort blicken samtidigt som oförskämdheterna haglade
över mig. I mitt stilla sinne tänkte jag: ”Varför ska jag besvara någon som bemöter mig på ett sådant sätt? Det var
knappast jag som saknade folkvett”.
H*n saknade nog betydligt mycket mer. Men personen i fråga försvann ganska fort utan att någon av oss tog
initiativet till fysiskt våld. Jag hade inte tvekat en sekund. Vi stod utanför akuten…
2003-10-03
Vatten är vått. Eld är varmt.
2003-10-02
Bollen är rund. Kuben är fyrkantig.